Min axel är nog nästan bra igen. Inte så att jag utmanar den med push ups än , men jag har kunnat slinka ner i bassängen och ta ut tagen. Å vad underbart det var och är. Naprapaten sa, gör nu inte något som känns…ont. Börja med kanske 200 m eller så. 200 m? Då är det ju inte värt att gå till badet en gång. Nej, det klarar jag inte. Jag kunde dock våga säga, jag kommer definitivt att lägga av, om det känns ont på något sätt. För jag är så trött på att vara ur slag. 

Detta är fantastiskt. På 60-talet när jag läste i Göteborg, så hängde jag ihop med ett gäng kompisar som var tekniskt intresserade. Raimo var bäst på ljud, och Lars var nog bäst på bilar. Bådadera tyckte jag var hur intressant som helst. Så vi var 4 stycken som bestämde oss för att under Raimos ledning bygga våra egna Karlsson högtalare. Rundstrålande och en revolutionerade ljudupplevelsen. Vilken glädje att när de var ihoplödda, och ihopsatta kunna koppla ihop dem med min Bang Olofsson förstärkare. Det var en ljudrevolution i min lilla lya.

I garaget, där jag har min bil, har jag också fått hyra ett extra förråd. Så där kan alla bilsaker få vara och jag slipper släpa dem till källarutrymmet och inte heller behöver jag ha dem i lägenheten eller på vinden. Det har varit så toppen för takbox, cykelställ, vinter/sommardäcken etc. Nästintill, har jag inte allt jag behöver? Garageplats just intill hissen, som tar mig upp till mina nio våningar. Vindskontoret just utanför 10 våningen, så där kan alla extra sängkläder, som behövs när det kommer fler gäster än en eller två, förvaras.

Så jag har längtat efter att kunna åka längdskidor igen. Sån himla tur, för efter Lidingöloppet så har det varit mest elände med träningen. Hälsena och axel har utmanat. Så i år har jag bara tillryggalagt en enda runda i milspåret. Det kommer jag inte långt på Halv Vasan med. När det fanns lite snö, då var jag ur slag och hostade mig genom dagarna. Men nu nu är det mesta liksom i ordning för en härlig åkning runt i skidspåret.  På nyheterna så förstår jag, att det kommer att bli trångt.

Nej, det blev ingen träning idag heller. Axeln gör ont. Hälsenan svarade – tack skall du ha som trippade lite i högre klackar. Detta är prislappen. Så många strechövningar , tåhävningar på den idag innan det lirkats upp. Axeln är lite svårare. Så avbok av simningen i morgon bitti…igen. 

Ja, detta är mitt nya års dilemma vill men fungerar inte. Alltjämnt i promenadgruppen och mina 2000 meter i bassängen …var är de? Kilometrarna i skidspåret som blev fler och fler? Jag kommer inte långt på Halv Vasan med en ond axel och 10 km träning… 

Ett nytt år… Så många tankar som tänks kring det. Hur var året som gick? Vad är jag nöjd med, mindre nöjd med, väldigt utmanad av etc. Ett slags bokslut som kan vara värdefullt att unna sig. Vad skulle jag kunna göra annorlunda nästa år? Kan jag göra något annorlunda? Jag har i sjuksängen gjort diverse genomgångar, när huvudet har velat vara med och jag ser att genomgående kan jag vara mer noga med detaljerna. 

För dig Naken. En dokumentär om en kärlekshistoria. https://www.svt.se/dokumentarfilm/se-program/del-1-134

Jag lyssnar på Mikael Wiehe. Jag vill bara vara en gammal man. Vilka ord som liksom bara känns förlösande och hoppfyllda. Jag myser och lyssnar igen.

Söndag kväll. Summering av ett par dagar som har varit på mer mina villkor. Det är på sätt och vis de flesta, men planen som jag lagt kan sen bli tuff att leva i… Nu däremot när kl passerat 21 och det är söndag kväll och fokus är veckan som kommer , så tänker jag.. så annorlunda det blev. 

Nu är det nästan färdigt med alla förberedelser kring vårt teams monter på Allt för Hälsan mässan i Älvsjö. A06:21 är monternumret. Det är också i detta sammanhang massor av bakgrundsarbete, som bygger upp den stund, då allt skall presenteras. Då allt bara skall vara på plats och klaffa, och då vi skall vara vårt bästa och kunna presentera Herbalifes möjligheter på allra bästa sätt.