Ja, det är en utmaning att vara psykolog och ha varit djupt engagerad i barns uppväxtvillkor – redan i fosterstadiet och hela vägen framöver. Att av omständigheterna blivit förd in på spår som handlade om små barns behov av anknytning och stabila relationer som är där för deras räkning i takt med att ett litet jag växer i medvetenhet om sig och andra. Denna kunskapsresa har varit och är alltjämt en så otrolig upplevelse. När små minspel, reaktioner och känslor blir meningsfulla och förståeliga.

Nu är begreppen verkligen utsatta för omprövning. Det brinner i världen. Det är inte lätt att från en vanlig människas perspektiv, utan tillgång till djupare analyser av världsläget än min allmänbildning, förstå…. vad händer i världen egentligen. Det är skakat nästan var vi än sätter fokus, och de turbulenser som vi möter nära i vardagsrummet känns som nästgårds också i Japan eller Elefenbenskusten eller Libyen eller Syrien eller hemma utanför eller?  Det är mycket och många bilder som smyger sig på med kraft och gör att det känns otryggt.

Jag läser löpsedeln där det står Juholt ungefär…. därför valde Juholt att inte kommentera sambons bedrägerier. 

Jag tänker där jag passerar, vad har vi för värderingar vi olika människor tro? Får man för dig, för mig göra fel och lära av det? Är det viktiga livserfarenheter om vi har gjort något som inte är bra och förstår det , tar ansvar för att rätta till det? 

Det bara känns jippi inombords. Det går framåt i mina bemödande att bli mitt bästa jag. Kroppen har varit den relation jag stått mest i skuld till under många år. Många saker och händelser i mitt liv har utmanat mig, och det har verkligen bara varit att hålla i och ha en tillit till …det här kommer jag att fixa. Att göra det jag kunde för att få fotfästet på plats igen och inte tappa vare sig tro eller hopp eller bådadera. Vilken känsla det är att nu vara i synkronicitet med min bästa vision, om hur jag vill leva, hur jag vill ta hand om mig. Jag skriver bara Jippi…

Jag har funderat mycket på skillnaderna . När någon säger detta skall jag göra, betyder det, att den kommer att göra det? 

Så många, som har lust att göra något och nästan tror själva, att det är det, som är nyckel till handlingen. Förvisso är lust en del och en viktig del,men det krävs så mycket mer, för att vi verkligen skall göra det. Vilja, ha lust, önskar – det är en bra bit kvar till att ha bestämt sig med den pålitlighet, som kommer ur ett beslut. Om det är ett beslut vill säga, så det inte bara är en förhoppning och en önskan. 

Å vilken rolig känsla som infann sig redan tidigt på morgonen. Ingen har väl missat att jag gillar att träna. Och det ger verkligen en extra dimension att träna med en personlig tränare. Känslig relation dock, som jag valt med lika stor omsorg som tandläkaren, tandhygienisten, husläkaren och kiropraktorn. Handledare också på den tiden etc.

Vilken underbar mening att få börja tankearbetet med. Så otroligt sant, och sån otrolig dynamik som uppstår i mötet mellan människor som vågar vara ärliga. Som vågar visa sin sårbarhet och sina önskningar. Som vågar se sig själv i spegeln och kännas vid. Vem är jag , hur lever jag, vad vill jag? Vågar jag? Klarar jag att rätta till det som jag gled igenom med någon slags vit lögn? Kan jag möta mig själv utan bortförklaringar, just som det är? Vilken växtkraft som slumrar där, vilken utveckling vi skulle kunna få. 

å vad jag önskar att jag kunde mer om  hur använda datorer, program och bilder etc. Då skulle jag ha skannat in en bild på några små barn, som just i lagom höjd för dem, står framför lösgodislådornas frestande färg och formrikedom, hållande i varsina också så färgglada påsar. Nog affärens mest spännande och funderande över, vilka godisar skall vi lägga i denna jättestora påse.

Söndag morgon. Jag vaknar som vore jag klocka samma tid som alla andra dagar numera. Runt 05. Väl medveten om.. idag är inte dagen som börjar på gymmet. Idag är mer min dag är ha tid med mina tankar. Eftertanke och planera lite.

Det är skönt när jag har tid med det. Att gå igenom lite hur dagen skall läggas upp, njuta lite extra av mötet med många jag tycker om igår och låta hjärnan få ta sina egna vägar helt enkelt bara. Det är skönt.

Det är fantastiskt! Idag igen är vi beredda att gå iväg hemifrån jag och jag. Det är tidigt när klockan ringer, men jag har lärt mig att ställa en kvalificerande fråga,när det är så där riktigt motvilligt. Min önskan är verkligen att träna regelbundet 5 gånger i veckan och sedan får jag lägga till något om jag har lust. Men vardag är lika viktigt som att borsta tänderna. Det har varit fyllt av utmaningar att få till detta ända tills jag kom på min kvalificerande fråga… Ok Eva, du har full frihet att bestämma i ditt liv. Vill du inte gå och träna så måste du inte.