Nyår, nyårslöften –  det är något som vi pratar mycket om, verkar hoppas mycket på och ser liksom en förändringens vind i kölvattnet.

Gott slut och ett Gott Nytt År.  Det är inte mer än ett par dagar kvar på år 2013. Tidigare var det att vara väl sent ute för att köpa ny kalender och fylla i nya händelser och nya kontakter. Ibland var kalendrarna helt enkelt slut.

Tänk vilken liten revolution som kom, när bl a Time Management lanserade kalender med löstagbart adressregister, och man därmed inte längre behövde skriva in kontakter på nytt i nya kalendern. Ja, herregud vilken utveckling som har skett på – i människans historia – väldigt kort tid. 

Oj, oj, oj får jag lust att skriva. Det var verkligen länge sedan jag intellektuellt har känt mig så utmanad, och samtidigt så omgiven av pedagogisk omsorg. Den ena timman efter den andra har jag fått av ena sonen, för att han vill hjälpa mig till bättre ordning och struktur i mina datamaskiner och i telefonen. Alla i-enheter och tillika med dokument hantering. 

Idag kom en ny tidining igen. Vilken rolig känsla att vara nyfiken på, vad den innehåller. Det kallar jag varumärkesbygge. Att jag ser framemot att läsa ett nytt nummer. Det finns många tidningar som dimper ner i brevlådan också på egen begäran, som ändå inte förmår att locka till djupare läsning. Det är något som saknas. 

Gårdagen bjöd på flera stora händelser. Svenska Dagbladets Guldmedaljör – Johan Olsson – för sin insats på 5-milen i Val di Fiemme. En skräll i längdskidåkningens historia. En paradseger, som gick rakt in i hjärtat på svenska folket, som inspirerades till att ta sig ut i spåren än mer. Längdskidåkning har blivit en träningsgren, som verkligen blivit attraktivt för fler och fler.

I mitt fall som älskar många prylar, som blir barnsligt förtjust,när någon har identifierat en situation eller problem och skapat en lösning via ett program, via en sak, en teknikpryl etc skulle kunna nämna många tingestar. Men det finns en hjälpreda som sticker ut långt framför annat. Som är en förutsättning för att kunna leva det liv man verkligen njuter av och som motsvarar ens bild av sitt bästa liv. 

Eva Vadenmark leg psykolog, leg psykoterapeut och Livsstilscoach. Vem är jag och hur kan jag omfatta så många dimensioner? Det var en fråga jag fick häromdagen, och den fick mig att tänka till lite igen. Det är länge sedan jag mötte den senast. 

Allhelgonadagen – så annorlunda inombords i mina minnen mot hur dagen gestaltar sig i vår tid. Tankar till mamma och pappa och allt vad de betytt, allt de förmedlat, alla stunder de fanns där, omsorgen och önskan att det skulle gå mig och mina systrar och många fler väl. Allhelgonahelgen – en helg att ägna de som levt, som haft en betydelse i ens liv tacksamhet. Gå till kyrkogården och lägga krans på grave och tända ljus. Så är det på många sätt än.

Pang, så låg jag där. Vurpat på en Segway. Så dumt det kändes och känns. Och dessutom känns det. Vi skulle göra något kul ihop i samband med yngste sonens födelsedag. Åka Gokart bl a. Jättekul att vi hittade ett ställe i Frihamnen, där de hade en bana. Så där var vi och jag hade en inre beredskap. Tävla nu inte med de där yngre grabbarna Eva. Utan ta det lugnt – liksom säkert. Kalkylerade risker är min nyare melodi. Äk så att det känns säkert och bra, och det betyder att utforska också de övre gränserna absolut, men inte chansa. 

Jag har varit på resa – igen. Denna gång delar av sträckan på min nya kompis – cykeln. En riktigt värsting – en Colnago, som jag fattar mer och mer tycke för. Vilken häftig liten sak det är. 7 kilo tung. Nu har jag börjat lära mig mer om, hur hantera växlarna på denna och absolut kadensen. Fick mycket infallsvinklar på detta från kompisar i teamet. Från sidan lär jag mig om punktering och så otroligt lite som ibland behövs för att den skall återupprepa sig. Ett par i vår cykelgrupp testades med upp till tre punkteringar på raken innan den lilla, lilla, lilla glasbiten hittades i däcket.