Internationella kvinnodagen – i dag den 8 mars. Mina tankar är absolut hos mamma nummer ett. Mamma, som var en sån otrolig förebild för, vad man kunde göra med sitt liv. Mamma, som föddes, när kvinnor inte hade rösträtt en gång. Mamma, som fick kämpa så för att ta sin plats och verkligen göra sitt liv betydelsefullt för så många. Mamma, som allra helst hade velat bli lärare, men när hon kommit in på seminariet, så fick hon TBC och efter perioden på sanatorium, fick beskedet från sin pappa, nu däka, får du allt lov att hjälpa till med försörjningen.
Internationella kvinnodagen – i dag den 8 mars. Mina tankar är absolut hos mamma nummer ett. Mamma, som var en sån otrolig förebild för, vad man kunde göra med sitt liv. Mamma, som föddes, när kvinnor inte hade rösträtt en gång. Mamma, som fick kämpa så för att ta sin plats och verkligen göra sitt liv betydelsefullt för så många. Mamma, som allra helst hade velat bli lärare, men när hon kommit in på seminariet, så fick hon TBC och efter perioden på sanatorium, fick beskedet från sin pappa, nu däka, får du allt lov att hjälpa till med försörjningen. Och hennes dröm gick förlorad i den skepnaden. Men hon kom igen. Hon började med att utbilda sig till modist och skapade hattar. I perioder så gick den vurmen verkligen över också till mig. Så vi tre systrar bär ofta hatt vid speciella tillfällen. Det är så läckert.
Men inte bara det, vilken hjälp jag hade av min mamma som förebild, när jag skulle gå till banken och be om min första checkkredit. Vem var jag? Varför skulle de ge mig det? Och dessutom jag ville absolut inte ha någon borgenär. Jag bad dem ta ställning till mig, och min förmåga att hantera finanserna, som de bedömde utifrån att ha haft mig som kund. Jag hade inte någonting att inteckna, så det var mig. Jag tog ett djupt andetag och tänkte på min mamma, som klarat av att få ett in blanco lån redan 50 tidigare på 5 kr att köpa tyg för till sina första skapelser. Hon lyckades trots mycket skepsis, och då skulle väl också jag klara det. Och ut kom jag med en kredit på 80.000 – . 1974 – när jag startat mitt företag. Utan borgenär och utan säkerhet! Vilken känsla det var! Jag gick ut i solen på Strandvägen och bara njöt. Den banken är jag trogen än.
Men mamma du var så mycket mer. Du byggde vidare på din affärsverksamhet, och byggde upp Modemagasinet, som hade både herr- dam- och barnkläder. De var din skapelse. Du var så parant och var mån om, att vi skulle vara det också.Mina trasiga jeans blev en riktig utmaning för dig att tackla.
Men igen du var så mycket mer. Du var djupt engagerad i kvinnors liv och villkor. För dig var det absolut givet, att dina döttrar skulle ta vara på sina begåvningar och läsa vidare, och det gjorde vi alla tre. En sån gåva som att ha tillgång till utbildning fick inte slösas bort. Så där var vägen verkligen given. Tack för det mamma. Vilken rikedom att förstå sammanhang, att kunna mycket om mycket, att ha respekt för kunnande. Jag älskar dig, för att du kämpade för att ha råd att låta oss alla tre utbilda oss. Du hejade alltid på.
Men mamma du var så mycket mer.. för din familj var inte bara vi. Du hade en stor familj, människor, som hade det tuffare än vad vi hade. Det var självklart för dig att engagera dig, att bidra med engagemang och uppmuntran, kläder, med stöd på massor av olika sätt. Så att du blev ordförande i Vänersborgs Husmoderförening och drev kvinnokampen där, var på något sätt givet. Du bjöd bl a in planerare av bostäder och diskuterade planlösningar, som fungerade inte bara i arkitetens huvdud.
Men du blev också ordförande i Rädda Barnen och gav ditt engagemang där. Det blev en bonus. Alla de barn och familjer du hörde talas om genom Inre Missionen… jamen vilka mängder av små babypaket du sydde, virkade och fick många andra att följa i dina spår.
Jag tänker på dig extra idag, på Internationella kvinnodagen. Jag ser dig inom mig rya till på personalkontoret på Toppfrys, för att de skulle hjälpa till en av deras anställda, som de ville sparka, för att han hade alkoholproblem. Han var resande och hyrde rum hos dig mellan varven . Du gillade inte tacken de ville ge honom efter många års arbete på företaget, utan du stegade upp till personalansvariga och sa: den här mannen behöver hjälp , inte sparken. Och si, hjälp fick han!
Mamma vilken förebild du är alltjämnt i ditt mod att våga ta din plats och våga skapa något stort av ditt liv. Du hade en slags naturlig känsla för rätt och fel. När du fick guldmedalj av kungen och drottningen för ditt engagemang var det en stor stund på Drottninggatan. Du lever i mitt hjärta mamma, och där lever alla andra modiga kvinnor också, som driver viktiga frågor i världen. Som kämpat och kämpar för bra livsvillkor. Som drivit frågan om rätten att bestämma över sin kropp, som drivit frågan om bra barnomsorg, bra skolutbildning, som vill och velat skapa ett gott samhälle för oss alla. Inklusive bra förutsättningar för kreativitet och nyskapande. De som är villiga att ta mycket hot och press, ja tom fått plikta med sitt liv för sina kamper för rättvisa och demokrati. Tänk bara på Aung San Suu Kyi, vilket pris hon betalat för sin övertygelse att det är demokrati som kan leda Burma och världen framåt. Anna Politkovskaja – som stod upp för sanningen och rätten att världen skulle få veta vad som hände i Tjetjenien. Gudrun Schyman som slitit hårt för att lyfta fram jämnställdhets perspektivet överallt. ja listan kan bli lång. Min tacksamhet är stor för alla som tagit sitt kunnande och sitt perspektiv på allvar och stått upp för detta. Vi har fått en bättre värld att leva i genom de alla.
Jag skriver … heja kvinnor över hela jorden. Detta är vår dag…