Uppdrag granskning skickade en dolkstöt genom folks medvetenhet i veckan som gick. Mardrömmen. Det var verkligen en mardröm som vecklades ut framför tittarnas ögon. En pappa som blir indragen i en process, där han anmäls för sexuella övergrepp på sina barn. Även mamma blir indragen i rättsprocessen och kommer att bli åtalad för barnpornografi Jag var en av många, många tv tittare som blev helt chockad över, att detta har kunnat hända i Sverige.
Uppdrag granskning skickade en dolkstöt genom folks medvetenhet i veckan som gick. Mardrömmen. Det var verkligen en mardröm som vecklades ut framför tittarnas ögon. En pappa som blir indragen i en process, där han anmäls för sexuella övergrepp på sina barn. Även mamma blir indragen i rättsprocessen och kommer att bli åtalad för barnpornografi Jag var en av många, många tv tittare som blev helt chockad över, att detta har kunnat hända i Sverige.
Jag, som varit handledare och metodutvecklare inom Socialtjänsten bl a i 25 år, som arbetat med så många Individ och Familjeärenden på det sättet, har nog aldrig kommit i närheten av något liknande – gudskelov Snarare är min förväntan på Familjerätten, på Socialtjänsten lite generellt positiv. Jag vill uppmuntra människor att våga ta kontakt, våga ta vara på att vi bor i ett land där vi har en Socialtjänst, som är där för att stödja utsatta människor, som vi byggt upp för att försöka värna om barn och föräldrar, som ömtåliga och bräckliga omständigheter i sina liv. Var vi föds och hos vem kommer att avgöra det mesta för de flesta om den utveckling som våra liv kommer att ta. Det är där vår Socialtjänst har sitt uppdrag, att stödja i de utsatta lägena.
Gudskelov, så höll inte åtalspunkterna i Uppdrag gransknings familjs historia och de blev friade i alla avseenden. Men hur i hela friden kunde det gå så långt. Hur kunde så tunna, tunna funderingar leda så långt? Ja, inte heller nu med några dagars perspektiv så kommer orden lätt för mig. Bristen på djupare analys av oron som i det här fallet en syster haft hos både socialtjänsten, och åklagarmyndigheten, är ofattbar. Vad i hela friden baserar polisen sin utredning på? Har man inga kriterier för sitt utredningsarbete för att bedöma trovärdigheten i anklagelsepunkter?
Hur är det överhuvudtaget möjligt i ett ”upplyst” land som Sverige. När jag lyssnade på åklagarna på Tingsrättsnivå och Hovrätten, så kom jag osökt att tänka på debatten som varit – intensivare förr kring läkare och läkarutbildningen. Hur viktigt det var att man satsade på lite självkännedom och människokunskap om man skulle arbeta som läkare. Jag skulle vilja skriva,att det gäller nog alla, som arbetar nära andra människor och som kommer att ha någon form av myndighetsmakt. Det är inte lika lätt, att som medborgare bara vända sig någon annanstan som en markering, när man inte är nöjd. Myndigheter har en makt som vida överstiger den enskilda individen många gånger. Makt och okunnighet vare sig det är kunskapsmässigt inom ens fack resp självkännedom, livskännedom, är en mardröm. När jag såg dessa åklagare, så verkligen kände jag… Å vad oerhört svårt att se, detta är en produkt av hur vårt utbildningssystem är uppbyggt. Där vi så värderar inläst kunskap och betyg öppnar porten till högre utbildning och sen sitter man där och skall utöva makt över medborgare och man sitter med ett mänskligt tunnt spår. En liten människa som gått på ett skyddat livsspår så otroligt långt ifrån många av de människors vars handlingar man skall intervenera i och ingripa. Missförstå mig inte – jag värderar kunskap otroligt högt. Det är bara att livserfarenhet behövs verkligen också, och självkännedom för att makten skall hanteras med medvetenhet, om vilket ingripande myndigheter gör i andra människors liv.
Bland alla de upprörda tankar och känslor som snurrar är, var i hela friden har dessa människor levt. Har de aldrig kommit i kontakt med barn och barns sexualitet. Läs gärna Gertrud Aigners Barnens kärleksliv. Vad är normalt och vad är övergrepp? Vi har kommit så långt bort i många avseenden från vad som är normalt och från förståelse för barn och barns utveckling. Debatten är nästintill obefintlig och den är långt långt ifrån tiden på 70 och 80 talet, när grupp 8 verkade och bland alla dessa frågor som var i fokus, var vår sexualitet och undersöka våra sköten och lemmar. Vi behövde lära oss, hur vi såg ut och hur våra kroppar fungerar. På ett äkta sätt, och inte i form av alla dessa självutlämnande och artificiella tv program som spelar upp nästintill vad som helst på TV-rutan . Sexualiteten – ja många är fortfarande hänvisad till porr, för att försöka lära mer kring sex.
Jag delar känslan av mardröm när jag tar del av detta… när man är myndighetsperson och sätter förutfattade uppfattningar som glasögon, så kan uppenbarligen vad som helst hända. De hörde det de ville höra, och agerade som om det vore sant. Vilket skulle bevisas. Vad är skyddet mot denna typ av övergrepp? Det är värt att ordentligt tänka igenom.
För det är nog dumt nog inte bara i Sandviken som dessa glasögon sätts på. Vad skall vi ha för skydd mot att falla offer för våra egna förutfattade åsikter?
Detta är en familj som i alla avseenden är praktfamilj. Kärleksfulla, ansvarstagande. Ordning och reda. Fyllda av kärlek och omsorg kring sina barn. De är ju ovanlig väl fungerande familj. Med stort nätverk runtikring sig. De har allt som man överhuvudtaget kan önska uppväxande barn. Hur många har det så bra? De flesta får nog acceptera att vi människor har massor av brister och lever i bräckliga omständigheter. Hur få tillbaka tilliten till myndigheter och dess kompetens? Det är allvarliga frågor och vi behöver alla lära känna den här problematiken.
Om du inte har sett Uppdrag granskning – Mardrömmen- då ber jag dig gör det.