Köpte jag grisen i säcken?
Vilken känsla. Jag är på semester med mina systrar och svågrar. Vi har alla haft födelsedagar och kände.. vi kan väl spendera lite tid tillsammans istället för att bara lite traditionellt uppvakta varandra.
St Petersburg kom vi fram till vore en rolig stad att åka till eller Moskva.
Hermitaget och Bolsjojteatern lockade bl a.
Köpte jag grisen i säcken?
Vilken känsla. Jag är på semester med mina systrar och svågrar. Vi har alla haft födelsedagar och kände.. vi kan väl spendera lite tid tillsammans istället för att bara lite traditionellt uppvakta varandra.
St Petersburg kom vi fram till vore en rolig stad att åka till eller Moskva.
Hermitaget och Bolsjojteatern lockade bl a.
Men det kom att bli en resa till Turkiet. En rejäl reklaminsats gjorde valet attraktivt, och sagt och gjort, utan alltför mycket genomlysning av beslutet från min sida, så sa jag – varför inte. Jag såg framför mig sol, bad och ta det lugnt. Väl i packningstagen, så förstod jag att det var inte något solväder. I bästa fall lite senhöst temperatur. Dock där jag sitter kryper det ordentligt neråt, så jag tänker 3-4 plusgrader på sin höjd.
Så badupplevelsen och solen den var där de första dagarna och sen for den bort. Vad var nu lockande?
På flygplatsen prövades mitt beslut hårt. Var jag såg i denna långa kö…pensionärer med minst lika grått/vitt hår som jag själv. Själva charmen med det försvann i ett ögonkast, när det gick inflation i det. Men kära värld! Vad har jag gett mig iväg på. Helt enkelt ett gäng pensionärer?
Jag fick andas djupt och förstod … denna fas i livet vill jag inte möta. Det var som om massor med år kom farandes mot mig och hamnade tungt på mina axlar. Nej, jag vill inte bli gammal, och komma in i gänget med hörapparater och lätt hälta, och kanske liten käpp. Jag fick riktig ångest, när jag så totalt blev omgiven av detta.
Trycket lättade väsentligt, när jag och mina syrror och ena svågern tog oss ett underbart dopp i Medelhavet. Vi gick runt ibland ruinerna i Phaselis och försökte levandegöra, hur den staden sett ut, som varit en betydande hamnstad. Där pöbeln hade sina torg och det upphöjda folket andra arenor. Ja där blev det oemotståndligt. Medelhavet – here we comes. Det fick bli utan baddräkt lite åt sidan. Å vilken befrielse. Nej helt grå pensionärer är vi nog inte. Det driver en stark livslust och livskraft därinne. Jag vill skapa så mycket mer av mitt liv.
Ja, så kom jag att öppna mig lite mer för den rundresa i sydvästra Turkiet vi nu befinner oss på. Hade jag satt mig in i det lite mer, då hade jag spjärnat emot. Nej, jag vill inte se på mattväverier i Turkiet, nej, jag vill inte se en massa ruiner från romartiden, nej jag vill inte spendera tiden sittande i en buss en massa timmar flyttande från hotell till hotell.
Dag för dag så blir det så annorlunda. Bakom de grå/vita huvudena finns intressanta människor, som alla har sin utgångspunkt och sitt livsengagemang. Spännande små kontaktytor som känns kul. Det börjar bli som en ny variant av Sällskapsresan: Borde tipsa Lasse Åberg, dags att göra pensionärsresan. Vilken film det skulle kunna bli.
Jag mjuknar än mer i det turkiska badet. En fullkomligt underbar upplevelse, som började med bastu, för att övergå till bubbelpool och sen ångbastu, härefter skrubb över hela kroppen och sedan tvålmassage. Nu är jag helt betagen. På alla stationer så service minded personal, som tar ansvar för att upplevelsen skall bli extra ordinär. Fantastisk känsla börjar infinna sig i min kropp. Härefter – relaxavdelningen med en kopp te, en lermask och bara vila en stund medan masken torkar, och slutligen helkroppsmassage.
Det är underbart. Jag har fått långt mer än jag kunnat föreställa mig. Detta löser upp i trötta kroppar.
Den ena upplevelsen efter den andra är inprogrammerad i en aptitlig form. Kalkstens bergen i Pamukkale och de varma källorna, som låter oss släppa ut våra fötter och bara vandra i detta vatten. Stället uppmärksammades redan av Cleopatra på sin tid, för att bevara skönhet och vitalitet. Vilken känsla! Det ligger mycket i Povel Ramels: Ta av dig skorna.
Dagen härefter bjöd på ytterligare upplevelse via fötterna. Vi kom till mattväverier Fantastiskt hantverk. Vi fick smakprov på hela processen. Alltifrån hur man samlat silkeskokonger, bearbetade dem, och spann dessa otroligt starka trådar. Men givetvis också ull, hur det kardas, spinns, härvas och färgas. Vilken härlig känsla av hantverk och dessutom en påminnelse från vår uppväxt. Med en mamma som hade bl a hade handarbetsaffär, så fick vi lära oss så mycket av så många olika hantverk. Det var hur roligt som helst, att komma i kontakt med detta igen. Jag har genom livet fått chansen att prova på mycket… så jag tror att jag skall skriva en blogg som handlar om minnesbilder från min uppväxt framöver. Om allt jag fått möjlighet att lära mig.
Jag blev alldeles begeistrad i ett par mattor. Så jag fick verkligen ha rådslag med, både mig själv och mina systrar för att klara av att säga , nej tack. Jag ville så gärna och dessa äkta mattor vävda på detta sätt, fick ett helt nytt värde. Och vi fick chansen att gå på dem med bara fötter och det var en sån känsla på vissa mattor.
Ja, där började min ståndaktighet att skaka. Jag tycker verkligen om fina saker. Jag vill ha det i min värld. Kvalité, och väl avstämnt gentemot vartannat. Jag har byggt min lilla värld sak för sak och möbel för möbel så att det speglar min personlighet. Hela min lägenhet är en kaskad av färger.
Jag kom ut ur väverierna utan att ha köpt något. Klokt eller mindre klokt beslut? Ja, det kommer jag aldrig att få veta, men hem kommer jag i alla fall utan mattor.
Idag skall jag utmanas på guld och lädermarknaderna. Det är också en utmaning. Så undras hur det skall gå. Det kommer jag att berätta mer om i nästa blogg.