Å idag är det lördag den 7 januari och slutet på en för mig både önskad och underbar nervarvning kryper närmare. Jag har levt i takt med mig själv och känner att jag i stora stycken verkligen har gjort det jag mått gott av. Min bästa mat! – Jag har inte en stor nota som skall korrigeras nu så här efter nyår, när verkligheten och vardagen kryper på igen. Jag har ätit på mitt bästa sätt och det känns verkligen underbart. Dessutom har jag hållt igång min träning på ett bra sätt. Det känns också så otroligt roligt.
Å idag är det lördag den 7 januari och slutet på en för mig både önskad och underbar nervarvning kryper närmare. Jag har levt i takt med mig själv och känner att jag i stora stycken verkligen har gjort det jag mått gott av. Min bästa mat! – Jag har inte en stor nota som skall korrigeras nu så här efter nyår, när verkligheten och vardagen kryper på igen. Jag har ätit på mitt bästa sätt och det känns verkligen underbart. Dessutom har jag hållt igång min träning på ett bra sätt. Det känns också så otroligt roligt. När man lever så att det både gör gott i kroppen och i själen, för vi ger näring till vårt bästa jag.
Och on top of it.. att ha disponerat tiden med att umgås med mina härliga barn och alla deras kärlekar i lagom dos. Vilken lycka , vilken livsrikedom egentligen att få vara nära människor vi tycker om. Att fördjupa samtalen och lära känna dem mer. Det är absolut lycka för mig som mamma och denna mamman just är ju psykolog så då är det nog kanske en extra glädje. Men jag har också kunnat träffa flera av mina vänner och njutit av den kontakt som skapas möte för möte, och känslan att vara viktig för varandra i livets villervalla förstärks. Jag kan nog utan tvekan skriva… jag tycker om att leva. Det är ett härligt sätt att vara på. Dessa helgdagar har jag klarat att vara närvarande i mötena , att tiden och jag har varit i takt, och jag har inte samtidigt tänkt på allt jag skall göra, sett lite på klockan och känt, nej, nu måste jag nog gå eller ta ett par steg vidare.
Mitt arbetsfokus har under dessa dagar varit att läsa igenom en bok, som skall komma ut och som jag har fått förmånen att skriva förordet till. Det har varit ett projekt som legat och tyngt under lång tid. Jag har tackat ja till att göra det, och sen har det inte fått plats i min vardag. Men nu, nu hade jag vikt tiden. Detta är högsta prioritet. Och belöningen kom bums. Det är en fantastisk bok. Att kunna koncentrera mig i timmar den ena dagen efter den andra och känna att jag och innehållet är ett…jag blir lycklig av att få ta del av en annan människas perspektiv, av hennes kunnande och erfarenheter. Att vi kan få bygga vidare på kunskap som andra har samlat på sig och kunna ta ”kvantsprång” i vår egen utveckling tack vare detta . Det är stort och jag blir lycklig av det.
Bilden som kommer inom mig är en Symfoni och en symfoniorkester. Ett stycke som verkligen griper tag i ens själ och där hela uppmärksamheten absorberas in i lyssnandet. Det finns inget emellan upplevelsen. Det förutsätter en symfoni som träffar de stora känslorna inombords, som rör vid livets djupare strängar, och som gör det i en välbalanserad orkestrering. Där instrumenten balanserar gentemot varandra, de är välstämda och dessutom där inget klingar falskt. Det blir en musikalisk enhet och den är där bara för åhöraren. Det är stort och det är stort att läsa Myrnas bok. Hon är mänskligt stor, hon har en förmåga att formulera sig så att språket genomsyras av respekt för människan och genomsyras dessutom av en mänsklig värme och humor inför våra fatala mänskliga små krumsprång, som stundtals tar oss långt från dit vi önskade oss. Mistakes are great moment. They call for correction not punishment. Vilken mening bara den… hmmmm, jag njuter av boken och skall idag sätt min skrivande fokus på förordet.