Idag är en viktig dag. En dag att stanna upp i och reflektera bakåt och bara stämma av här och nu. Och kika lite framåt. Min syrra fyller år. Hon går med raska steg mot de 70 och idag skall det firas.
Jag skall hålla tal. Jag tror att det är värdefullt att få en dag, då den som firas får öppna sina sinnen och bara ta in.. detta är du för mig. Jag tror att det är viktigt att vi talar om för varandra, vad vi tänker, känner och önskar.
Idag är en viktig dag. En dag att stanna upp i och reflektera bakåt och bara stämma av här och nu. Och kika lite framåt. Min syrra fyller år. Hon går med raska steg mot de 70 och idag skall det firas.
Jag skall hålla tal. Jag tror att det är värdefullt att få en dag, då den som firas får öppna sina sinnen och bara ta in.. detta är du för mig. Jag tror att det är viktigt att vi talar om för varandra, vad vi tänker, känner och önskar.
Livet har många dagar. Alla är inte så roliga kanske. De sätter också avtryck i själen, och däremellan ljusnar det och vi samlar andra minnen. Att ha syskon betyder möjlighet att sätta avtryck i varandras själar. Jag har haft många turer med min födelsedagssyrra. Hon var så himla på och framåt och jag en liten skuggfigur i hennes närvaro, kändes det som. Jag vet inte, om det var riktigt sant, bara att min energi var mer inåtvänd. Men då kändes det så. Å vad jag var arg på henne många gånger. Hon hade åsikter och körde med mig. Jo, jag fick gå med och fiska med henne och Betty om jag samlade mask. Så där stod jag och grävde i potatislandet. Och gick iväg som en liten vante efter dem, som gick med kavata steg mot fiskelyckan.
Jag pratade med någon i telefon, och sa liksom kanske bara ja eller nej, eller så, och plötsligt dök hon upp, syrran och hade åsikter. Men säg något vettigt då! Inte bara ja och nej. Där brast det för mig. Jag slängde på luren och gav mig på henne med klädgalge och en djävla kraft, så hårtestarna flög. Där kom den loss kraften, som jag bara hade svalt på något sätt. Jag började ta min plats. Vi har följt varandra i så många spår. Ja, det kändes inte roligt alltid. När jag läste psykologi i Göteborg. Du utbildade dig till gymnastikdirektör i Stockholm. Att bli psykolog det blev min väg och där i min utbildning hade jag börjat skapa min plats, och så… när jag skulle börja påbyggnads kursen i pedagogik, vem stiger in i salen om inte min syster Lena, som också skulle läsa 3 an i pedagogik. Det var som marken rämnade under mig och jag kände, nej, inte här också. Men jag är idag så tacksam, så glad i att ha haft dig som syrra. Att vi kunnat växa vidare och igenom dessa frustrationer. Att vi blivit jämnstarka med varandra. Du har varit med åren varit betydligt mer öppen mot att släppa in mig hos dig än tidigare tvärtom. Jag var rädd för att bli överkörd och bortviftad. Men jag hade aldrig blivit den jag blivit utan mina systrar verkligen båda två och vår envetna kamp att klara att kommunicera och tycka om varandra. Att vilja dra med varandra i våra olika livsäventyr. Du envisas och tycker, att jag skall hänga med till Bali och jag tänker… nej, det har jag inte tid till och inte råd heller. Men det skulle inte förvåna mig om jag slår mig med förvåning och hittar vägar. Men innan dess har jag lockat med dig på Halv Vättern. Så du skall på och bli en Halving. Halv Vasan klarade du galant. Min 70 åriga syrra.
Å vad vi har gjort mycket tillsammans alla vi tre systrar. Vi har gått på glödande kol tillsammans och var för sig. A fireteam. Ja det är det vi är. Och idag skall jag tala för dig, så du kan spara i din livskorg små meningar som du kan ta fram, när dagarna för eftertänksam reflektion kring, vad har du betytt i livet, kommer. Ha din lilla korg och titta på orden.