Det där att våga, utmana sina rädslor i vilken form de nästan än vara månne. Det är livsbefrämjande i lagom doser. Det kan handla om att våga ta kontakt. Jag pratade just idag med en klient som verkligen irriterade sig på sig själv, för att han inte hade vågat inleda en liten konversation med en kvinna, som han kände det vill jag. Men någon form av förlamning inträffade och tillfället gick honom ur händerna. Så kvar stod han med sin irritation. Jag tänkte, använd den. Bara inte banna dig. Utvärdera, fundera över, hur skulle jag ha kunnat gjort.
Det där att våga, utmana sina rädslor i vilken form de nästan än vara månne. Det är livsbefrämjande i lagom doser. Det kan handla om att våga ta kontakt. Jag pratade just idag med en klient som verkligen irriterade sig på sig själv, för att han inte hade vågat inleda en liten konversation med en kvinna, som han kände det vill jag. Men någon form av förlamning inträffade och tillfället gick honom ur händerna. Så kvar stod han med sin irritation. Jag tänkte, använd den. Bara inte banna dig. Utvärdera, fundera över, hur skulle jag ha kunnat gjort. Hjälp hjärnan att sortera och göra sig handlingsberedd till nästa tillfälle. För de kommer hela tiden.
En del slänger sina erfarenheter om inte bokstavligen i sjön så mentalt. Gör inte något med dem mer än just banna sig, och så kommer de inte längre. Nej, min väg handlar om, stanna upp i det som inte gick som du tänkt dig. Fundera just igenom, vad hade jag kunnat göra. Hur skulle jag göra? Och si, hjärnan tar definitivt kommandon. Är mer beredd nästa gång.
Ja, utmaningarna kan ju vara av många andra slag. Skall jag våga satsa? Våga byta karriär? Våga bryta upp? Investera i något man tror på? Etc. Att våga ta ett steg och ibland flera stycken.
För min del så består en stor del utmaningar nu i cyklingens äventyr ju, på min nya cykel. Det beslutet gav mig ordentligt adrenalin påslag flera gånger, när jag jobbade med det. Skall jag verkligen? Jag försökte vända och vrida på avskrivningsperioder och kostnad per månad contra glädjen i att våga och göra. Och lusten att utforska vann. Den här gången också. För på något sätt är jag nog en person som tar ”kalkylerade risker”.
Och igår bar det av lite längre på nya cykeln. Med höjt styre och lite småjusteringar på plats. Cykeln är så lätt så det var helt enkelt att bara bära den nerför trapporna vid Karlbergs pendeltåg station. På pendeln och av mot Uppsala. Vilket äventyr.
Leif och Birgitta o jag. Vi skulle cykla med Hjärtebarnsturen. Spännnande. Vi åkte mot Uppsala. Hade bestämt oss för att vara på plats på morgonen, så det blev en övernattning på vandrarhem. Vilken härlig upplevelse det blev. Jättefint nyrenoverat vandrarhem, med så härlig, serviceminded personal. En glädje bara det. Sen en måltid utöver det vanliga och ändå så hälsosam på restaurang Nummer 19. Den rekommenderas. En riktigt glädje chock. Så cool personal, hjärtlig stämning, band som uppträdde och pengar som just denna kväll samlades in till behövande barn. Kunde det vara bättre upptakt för oss som just stod i begrepp att cykla för Hjärtebarnsturen.
Vi åt och njöt och var än mer beredda att cykla på nästa dag.
Å vilket gäng. Jag rekommenderar verkligen att uppsöka grupper som bryr sig. Det är en mycket speciell, varm, omtänksam stämning som råder bland människor som bryr sig. Så många möten, och så många bra tips kring cyklingen och sån glädje. De 9 milen trampade vi på ganska lätt. Bra träningsrunda blev det också. Och inkänning av nya cykeln.