Att våga vara lite frimodig…

Nu har jag varit ute och cyklat en hel del och på många olika platser. Det är så otroligt roligt,upplevelserikt och meningsfullt. Sättet att ta sig fram på fyller mig med kraft och inspiration, massor av intryck och nya platser. Och en allt bättre kondis. Det finns verkligen så många, många pärlor att upptäcka. Så många människor, som bygger på sina små och större oaser och paradis på jorden. Jag skulle, jag ville, men så cyklar jag vidare och ser, det går att njuta på väldigt många platser utan att jag behöver ha mutat in dem som mina revir. Jag kan simma i många vatten och bara njuta.

Nu har jag varit ute och cyklat en hel del och på många olika platser. Det är så otroligt roligt,upplevelserikt och meningsfullt. Sättet att ta sig fram på fyller mig med kraft och inspiration, massor av intryck och nya platser. Och en allt bättre kondis. Det finns verkligen så många, många pärlor att upptäcka. Så många människor, som bygger på sina små och större oaser och paradis på jorden. Jag skulle, jag ville, men så cyklar jag vidare och ser, det går att njuta på väldigt många platser utan att jag behöver ha mutat in dem som mina revir. Jag kan simma i många vatten och bara njuta. Vandrarhem är ofta mitt hem för natten och det är kul. Också det fyllt av möten med människor från olika platser och omständigheter. Det är verkligen kul. Jag tränar mitt frimod dagligen, att våga stiga fram och prata. Vare sig det är andra cyklister, eller som idag, ett gäng motorcyklister 60+ som tänt till på hojen igen och velat unna sig friheten och känsla igen, 

Jag och en av mina cykelkompisar turen från Stockholm, ner över Haninge, Tungelsta, Grödinge, Mörkö, Järna, Mölnbo och slutstation blev Gnesta. Denna lilla ort i Sörmland som jag under en period trodde skulle bli mitt och barnens hem. Så blev det inte, men jag blev glad igen av att se det. Visserligen förstod jag i samtalen med dem vi mötte nere vid stationen, att livet i Gnesta det stängde kl 15.00 på lördag och sen var det dött. Hm, det förstod jag inte var så poppis för dem, men för mig. Det är så rent, så välordnat, och det var lugnt. Frösjön låg nästan blank därvid stationen, så det var verkligen bara ett gott stopp att vänta på pendeltåget tillbaka till Stockholm.

Och igen, det där lilla extra frimodet, som gör att jag vågar starta upp ett samtal lite här och där, berikar. Jag fick nya inblickar i paddelleder i Sörmland, långfärsskridskoåkning om vintrarna, kris hos antroposoferna och samhällsutvecklingen i stort. 

Idag är en rik dag. Imorgon? Det blir ett nytt äventyr. 

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras