Jag har varit på resa – igen. Denna gång delar av sträckan på min nya kompis – cykeln. En riktigt värsting – en Colnago, som jag fattar mer och mer tycke för. Vilken häftig liten sak det är. 7 kilo tung. Nu har jag börjat lära mig mer om, hur hantera växlarna på denna och absolut kadensen. Fick mycket infallsvinklar på detta från kompisar i teamet. Från sidan lär jag mig om punktering och så otroligt lite som ibland behövs för att den skall återupprepa sig. Ett par i vår cykelgrupp testades med upp till tre punkteringar på raken innan den lilla, lilla, lilla glasbiten hittades i däcket.
Jag har varit på resa – igen. Denna gång delar av sträckan på min nya kompis – cykeln. En riktigt värsting – en Colnago, som jag fattar mer och mer tycke för. Vilken häftig liten sak det är. 7 kilo tung. Nu har jag börjat lära mig mer om, hur hantera växlarna på denna och absolut kadensen. Fick mycket infallsvinklar på detta från kompisar i teamet. Från sidan lär jag mig om punktering och så otroligt lite som ibland behövs för att den skall återupprepa sig. Ett par i vår cykelgrupp testades med upp till tre punkteringar på raken innan den lilla, lilla, lilla glasbiten hittades i däcket. Dålig syn är inte aktuellt för att hitta en sådan pyttliten rest. Det var knappt jag såg den ens, när Cyklotekets killar tagit ur den ur däcket.
Men vad har det hela med sängen att göra? Jo, när jag köpte min säng, så var det också en riktig investering. Värre än cykeln faktiskt. Dock tänkte jag denna kan jag sova i så länge jag lever, och trycka på knappar och få rätt vinkel på både rygg och ben. Trycktestad för belastning på axlar och höft etc. Viktiga saker på ålderns höst, om jag uppnår den etc. Och skulle jag vilja så finns det lite vibrationsmassage också. Inte illa.
Så vad var det för fel, som de påpekade i affären. Jo, jag kommer alltid att längta hem. Och tänk det är nästintill euforiskt att komma hem och få krypa ner i min säng. Jag har nu hunnit njuta två nätters vederkvickande sömn efter vårt cykeläventyr till Köln och diverse olika sängar. En absolut svår utan bäddmadrass. Kände mer spiralerna och därmed inte en blund den natten.
Fyrbäddshytt på båten mellan Trelleborg och Travemunde… ja , inte i min sängs klass inte, men härligt och nervöspirrigt sällskap. Vi skulle ju ut på längre cykeltur ända till Köln. Målibllden att cykla in på Laxness Arena och möta hela svenska Herbalife teamet och många fler från massor av länder. En sån där härlig uppförsväng det allra sista, som vi tog oss uppför med eufori och glädje. Vilken känsla! Det var 57 mil efter att vi satte oss på cyklarna i Travemunde och mil för mil letade oss genom Tyskland. Inte alltid helt lätt, men med GPS – Garmin och cykelleder sökta, och en fantastisk Kenneth som hela tiden läste av var vi skulle svänga och fortsätta rakt fram och igenom etc. så kom vi väldigt mycket rätt. Första felcyklingen i Lubeck var jag inte medveten om, så de fyra milen blev bara en del av sträckan. Teknikens lovsång dags att sjunga.
Detta blev också ett så otroligt roligt testande av alla Herbalifes sportprodukter varenda dag. Vilket prestationsstöd. Alltifrån F1Sport som är en sportshake med all näring vi kan tänkas behöva för att starta dagen. Sen massor av Prolong – elektrolyter och kolhydrater bl a i perfekt blandning för att klara längre pass. Hydrate som är bara elektrolyter oftast blandat med Lift Off – C o B vitaminer och guarana . Gör skäl för namnet och ger en riktigt Lift Off.
Många proteinsnacks gick det åt utefter vägen också. Och direkt vid målgång – den viktigaste? shaken på dagen – Rebuild Endurence, Vilka produkter – läs gärna mer om dem på www.toppenform.nu och under fliken Herbalife 24. Det är otroligt roligt att sätta mål som får en att tänja på bekvämlighetszonen och göra det vi inte gjort tidigare. Belöningen – vi växer som människor och det har jag gjort. Jag börjar mer och mer betrakta mig själv inte bara som hobbymotionär utan lite mer levandes en aktiv livsstil på en lite extra toppnivå.
Det som jag som psykolog kanske ändock tyckte var häftigast var nog TEAMBUILDINGSPROCESSEN. Vilken process och vad mycket som uppenbarades kring denna. Hur olika personligheter med olika erfarenheter av dylika äventyr kom samman, och var och en med sina förväntningar på, hur denna cykling skulle manifesteras. En del superstarka och erfarna och så de drog på till en början. Medan jag själv och några till nog ville ha en något lägre tempo. Knä och lårmuskel tvärprotesterade mot slutet av dag 1 hos mig. Känslan av att ha sett framemot detta äventyr i nästan ett år, byttes i – nej, detta är inte ens roligt. Hu så hemskt om det skall vara så. Sen tog lobbyisten inom mig överhanden och jag började prata för lägre tempo, placera de starkaste längre bak, och för behovet av kisspauser också när det inte var organiserade stopp eller punktering. Toaletter? Ja, ibland men mest Guds fria natur. Och tänk varje gång jag kände, jag kan sitta på huk och resa mig upp igen.. vilken seger att ha återtagit förmågan från mina yngre dagar. Modet att stiga fram och våga tala om vad jag tänkte och kände, och inte bara låta mig stressas av, upp och ta luckan. Cykla ikapp etc utan sakta men säkert kommunicerades det håll igen till täten och vi alla kom att forma som ett team. Vi hade många krafter på vår sida, som i vanliga livet måste vara där i medvetenhet, för att bli ett team. Annars är det så enkelt att bara lämna de som inte hänger med därhän och missa massor av energi och kraft. Men inte här. Vem skulle kunna lämnas där ute på tyska landsbygden, så anpassning till varandra och vi formade ett team. Team Herbalife! Det blev en så läcker känsla.
Så när vi väl var framme i Köln och Arenan, var alla svenskar där och vi fick applåder en masse och glädjeruset strömmade genom kroppen. Detta gillar jag.
Nu har jag ställt min Colnago cykel i källaren. Skall ta fram den igen för en ordentlig rengöring, men sen fortsätter jag på min pålitliga Crescent Holma som tagit mig igenom 2 Tjejvättern och tre Halv Vättern och vi susar genom staden kors och tvärs tillsammans genom staden.
Det är läckert att leva!!!