Just hemkommen efter Halv Vasan. En härlig dag på skidor tillsammans med en mängd entusiastiska andra som också gillar att alltifrån röra på sig till att verkligen prestera. Och alla runtikring som servade på alla de sätt. Vilken organisation och vilket äventyr!
Mora, Mora, Mora… heder åt hela Dalarna vill jag skriva.
Just hemkommen efter Halv Vasan. En härlig dag på skidor tillsammans med en mängd entusiastiska andra som också gillar att alltifrån röra på sig till att verkligen prestera. Och alla runtikring som servade på alla de sätt. Vilken organisation och vilket äventyr!
Mora, Mora, Mora… heder åt hela Dalarna vill jag skriva.
Just i år så smög det sig på små och lite större troll i min natt. Rädslotrollen… känner du dem? De, som kommer som en liten tanke och sen liksom trivs, när de får lite mer fokus. Växer på sig av uppmärksamhet. Det gör vi kanske alla, men dessa är luriga.
Jag tyckte, att jag kunde hitta många skäl till att just i år, just denna gång, just denna veckan ..nej, jag tror att jag får lämna walkover. KortVasan… det värsta någon hade upplevt. Jättetuffa omständigheter.
Ja, där började inte trollen komma utan rädslotrollen – de små de började dyka upp ett efter ett, när dagarna liksom inte blev vinter. Var skulle jag träna? Ingen snö? Visserligen ganska pålitligt på gymmet men det är ju något annat att befinna sig i spåret och aktivt stå på skidorna och känna, detta är underbart. Detta gillar jag. Detta ger styrka. Men nej. Ingen snö. Än mer så när jag drog söderut mot solen och Gran Canaria, där Herbalife hade sin Aktiv World team skola i januari. Jo, vi tränade Tabata på mornarna och simmade gjorde jag lite grann i poolen, men det bet liksom inte på rädslotrollen. De dök upp. Igen.
Du Eva, som ändock har varit med om en del både volter och vurpor och har dina svagare zooner. Du borde ju vara väl förberedd eller hur? Där kom ett troll till.
Jomen, du skulle ju kunna ta dig till den snösäkra Torsbytunneln några dagar och reparera känslan, från en vurpa och en lårmuskel bristning. Ersätta den minnesbilden med – å vad skönt, nu har jag ju fått mer km i benen och känner mig beredd.
Men tusan hur skall jag hinna få in det i programmet? Min närvaro behövdes på hemmaplan, där det rivs utanför på altanen och skall göras om… oj, oj, oj… nu tror jag hjärnspöket kommer också och säger, nu pallar du inte med mer ser du. Du får ju tänka på din ålder också. Och tänka på …det är inte bra att stressa så där… Men allt kör ju just ihop sig. Det är det det gör. Ja, så hade jag ett rädslotroll till gående.
Nej, det blev 45 km skidåkning fram till den 20 februari och inte mer… Men så kommer det en liten blänkare från några som åker skidor i spåren kring Lugnet i Falun. Det är ju närmre Mora. Falun där har ju jag kompisar och Herbalife kollegor. Sagt och gjort… dörren öppnades för mig och jag kände mig välkomnad, och fick 16 km till i benen, innan jag for upp till Mora…
Där var det leråker på parkeringen. Inte en minus grad så långt meterologerna kunde se, och inte snö på g heller. Och klafsa fram – det är ju inte kul, med barr och kvistar i klistret under skidorna. Rädslotrollen hade mig nästan i sitt grepp på nytt. Vad går det här ut på Eva? Är det inte meningen att det skall vara kul och inte en bara bynglig och dålig upplevelse… ja, jag kanske skall strunta i det här?
Men villken maskin som snurrar i Mora med omnejd. Snötäckter i skogen? Visste ni inte heller, att förra årets snö finns bevarad tonvis under tjocka lager av bark, och som grävs fram och läggs ut i spåret? Det är ju helt otroligt.
Nej jag ger mig nog inte nu. Bort med den rädslan.
Klistervalla mycket under fästet, det såg vår vallareman till. Inte släppa ner skidorna i snön före start, så vi riskerade infrysning från snön.. nej, nej, det skall vi inte. Utan de sista vi gjorde, innan start sätta dem på fötterna. Så blev det också.
Men skälen att backa ur var inte slut än… kl är 03.10 på natten före vår start. Då kom jag på, pjäxorna, var tusan är pjäxorna? Stod inte de kvar på skohyllan i Falun.. Upp ur denna lite annorlunda säng i sovsalen utan att engagera alla runtikring mig. Det var känna mig fram tekniken som gällde. Min lilla magväska med bilnycklarna – var la jag den. Jo, där är den och jag går ut till bilen och kollar. Nej, inga pjäxor där. Ok jag ger mig. Eller?
Nästa tanke blev … det måste ju gå att köpa i mässtältet… jag får helt enkelt purra min kompis Kerstin lite tidigare för att komma in till mässtältet och köpa nya i tid.
Nej, mässtältet det öppnade kl 10. och min start var 9.30 i Oxberg. Men TjejVasan – hur många har inte glömt pjäxor där? Jag har vanlig fotstorlek – det måste finnas Lost and Found? Jo, då det fanns, dock förpassad till Starten nu. Väl där hittar jag Ola.. och han hittar ett par pjäxor som jag kan låna och de flesta troll byts ut mot glädjen att vara i startområdet, höra musiken och Kalle Moreus som önskade oss lycka till och en härlig dag i spåret och iväg for vi. Det blev en underbar dag, och jag var så tacksam för att jag inte låtit trollen äta upp mig… Either you run the day or the day runs you… Det blev jag som bestämde och det är jag stolt över.
Och idag skulle snö släppas ner från helikoptrar över myrmarkerna kring Evertsberg bl a. för att bl a möjliggöra för många många fler att ta sig igenom mellan Sälen och Mora. Vilken organisation! Vilken folkfest! Vilket äventyr! Och vilken dust med trollen de små och lite större…