Jag blev påmind häromdagen hur frestande det är att hålla det som inte passar in i bilden inom sig. Att fasaden vi vill och vågar visa upp för andra just blir en fasad och inte en äkta människa. Med allt vad det innebär. Det sticker så mycket djupare än vad vi oftast tror.
Jag brukar säga , att livet får inte en chans att arbeta med oss. Och inte vi själva heller liksom inte de som finns runtikring, som verkligen många gånger vill en väl och är beredda att stötta genom ord, genom aktiva handlingar bl a.
Jag blev påmind häromdagen hur frestande det är att hålla det som inte passar in i bilden inom sig. Att fasaden vi vill och vågar visa upp för andra just blir en fasad och inte en äkta människa. Med allt vad det innebär. Det sticker så mycket djupare än vad vi oftast tror.
Jag brukar säga , att livet får inte en chans att arbeta med oss. Och inte vi själva heller liksom inte de som finns runtikring, som verkligen många gånger vill en väl och är beredda att stötta genom ord, genom aktiva handlingar bl a.
Dessutom om vi vågar kännas vid, så har är det. Så här ser det ut inom mig, så är det som om vårt eget undermedvetna och medveten liksom går igång och söker lösningar. Frågor måste ställas innan svar kan ges, är en mening som jag älskar.
Att öppna för frågan, vad skall jag göra t ex… ger ett kommando till oss själva… hur skall jag lösa detta, hur skall jag gå vidare. Och det är många som vittnar om,plötsligt så kom man på något, plötsligt så stod det en människa där som sa något, som gav något, som blev en hjälp till en lösning.
Dessutom relationer blir äkta, när vi är ärliga och sårbara. Och det känns. Det berör.
Smaka lite på meningen…frågor måste ställas innan svar kan ges.