Sommar , sommar , sommar…. Tonerna fyller rummet, medan jag gör min goda sommarsallad. Det är sommar och lite bekymmerslöst. Jag har tagit en liten joggingtur i min önskan att plocka upp joggningen igen. Den kom av sig i en skadad hälsena, och sen kom cyklingen att ta överhanden. Men nu – en liten utmaning, som jag inte vill komma otränad till. Vilken tur att jag nappade på den.
Sommar , sommar , sommar…. Tonerna fyller rummet, medan jag gör min goda sommarsallad. Det är sommar och lite bekymmerslöst. Jag har tagit en liten joggingtur i min önskan att plocka upp joggningen igen. Den kom av sig i en skadad hälsena, och sen kom cyklingen att ta överhanden. Men nu – en liten utmaning, som jag inte vill komma otränad till. Vilken tur att jag nappade på den. Det har hjälpt mig igång igen. Så, så viktigt att göra sådana där beslut.
Mitt i den där sommarkänslan så hör jag….Saga Becker. En stämning i öppningsmeningarna kallar direkt på min uppmärksamhet. Och där är jag. Mitt i ett så öppet, naket och utlämnande program, och en så svår och kanske jag skulle skriva påträngande verklighet. En verklighet, som är riktigt svår, att den existerar. Jag känner, hur jag försöker värja mig, när jag hör orden Saga Becker delar. Jag märker, hur jag skulle vilja besitta en trollstav, som jag kunde svinga över så många, för att låta dem få uppleva livet i ljuset av kärlek, omtänksamhet och värme. En värld. där vi vill varandra väl och orkar omfatta det annorlunda och avstå från att döma.
Att lyssna till människor, som hittat sina ord och är villiga att dela sina livsberättelser, det är så rikt att få hjälp att vidga sina perspektiv och sin förståelse för just människan.
Radion är ett fantastiskt medium, som låter en få fortsätta att vara i sin värld – jag kunde fortsätta att hacka min sallad och reda min måltid tills den var färdig – och samtidigt så blir jag så försatt i en annan värld så nära och berörande.
Detta är ett av de mest angelägna program jag hört på länge, och jag skriver… lyssna. Det är så viktigt.