Min mamma var född 1904

Vår mamma var född 1904. Det är så otroligt länge sedan

och ändå så nära just nu. När hon föddes hade kvinnor i

Sverige inte rösträtt. Traditionen påbjöd att kvinnor i princip

skulle vara ansvariga för hem och barn. Om än hemmafruar

Vår mamma var född 1904. Det är så otroligt länge sedan

och ändå så nära just nu. När hon föddes hade kvinnor i

Sverige inte rösträtt. Traditionen påbjöd att kvinnor i princip

skulle vara ansvariga för hem och barn. Om än hemmafruar

kunde vara en lyxigare variant för de, som hade råd att leva

på en lön.

Annars fick nog kvinnor lägga till att försöka dra in mer

pengar på något sätt.

Mamma ville så gärna bli lärarinna. Hon kom in på

seminariet. Dock när det var dags fick hon TBC och

hamnade på sanatorium istället. Efter månader där och hon

kom hem igen. Nej då var morfar bestämd. Nu fick hon

hjälpa till att dra in pengar till familjen hon också. De var fem syskon och

många munnar att mätta som man sa.

Mamma drevs av en ambition. Hon ville bli någonting. Hon

ville bryta sig loss från den vanliga kvinnofällan. Hon blev

företagare. Började att sy hattar och öppnade affär. Sen blev

det kvinnokläder, som växte till också manskläder och

barnkläder. Det blev Modemagasinet i Skene till att börja

med. Hon blev framgångsrik.

Hon drev också kvinnofrågor. Deltog i kampen att stå upp för

rättvisare perspektiv i samhället. Av att stötta andra kvinnor,

som inte klarat att bryta ny mark på samma sätt, som hon

gjort.

Sveriges Husmodersförening och Rädda Barnen blev två

organisationer, som hon var aktiv i. Hon var en fantastisk

förebild och inspiratör.

För henne var det självklart att hennes tre döttrar skulle ta

vara på de möjligheter, som gavs oss. Vi skulle inte slarva

bort våra chanser t ex till utbildning.

Och vi har alla tre blivit riktigt nyskapande. Så mycket kärlek

jag känner för min uppväxt och allt den givit mig chansen till.

Jag har känt mig stödd och inte stoppad. Det är möjligt att

göra något av sitt liv, det genomsyrade vår uppväxt. Att vara

kvinna har känts som en tillgång, och det omtalade glastaket

har inte varit min erfarenhet.

Nu däremot – vad är det för värden som är hotade? Vad är

det för kraftfält, som är i rörelse? Mamma skulle bli orolig.

Och det blir jag också. Vi behöver ta detta på allvar, är min

bestämda åsikt.

Jag försöker ta in det som händer i Europa med bl a Brexit

och nu USA och valet av Donald Trump som president. Är

det ett skämt eller? Nej, det är högst allvarligt. En man, som

verkar kunna säga nästan vad som helst och komma igenom

opinionen som segrare. Som är hur motsägelsefull som

helst. Som verkligen vänder kappan efter vinden. Kanske det

är just den strategi, som han som affärsman lärt sig. Att

manipulera fram fördelar. Affärsstrategier och mycket

tvivelaktiga sådana också av vad jag har förstått från den

mer undersökande journalistikens bild. Som ändock varit så

kapabel att identifiera marknaden, och de grupperingar som

finns där och säga rätt saker för att elda upp dem och få dem

med sig. Bara för att i nästa andetag kunna säga något totalt

annorlunda.

Vars kvinnoperspektiv verkar vara otroligt skrämmande.

Absolut inte genomsyrat av ansvarstagande jämnbördighet i

samhället. Som överhuvudtaget har kommit igenom denna

presidentkampanj utan att precisera, hur han ser på

jämbördighet, på kvinnor och mäns delade ansvar i

samhället, för familjen, för ansvar för barn och dess

vägledning. Frågor som är så viktiga. Som plötsligt stiger

fram med t ex abortmotstånd utan att överhuvudtaget förstå,

vad som drivit igenom möjligheten att avbryta en icke önskad

graviditet. Det är många, många, många kvinnor och mäns

kamp som drivit den utvecklingen. Varför? För att det

kostade mycket lidande att inte kunna ha den rättigheten.

Jag blir rädd. Hans val av vicepresident förstärkte bara den

bilden.

Jamen säger många i dessa dagar, han är vald av folket. Det

är det, som är demokrati. Det måste vi respektera. Jag säger nej, inte för mig.

För mig bygger demokrati på ärlighet och på att genom att vi ser

olika perspektiv på viktiga frågor, drar olika slutsatser och vill

därför gå fram på olika sätt. Den demokratin respekterar jag.

Ett politiskt samtal, som vi kan delta i, där vi kan bryta åsikter

mot varandra och låta oss påverkas av dem. Att vi tror på olika

vägar för att skapa ett mer vitalt och människovänligt

samhälle. Där det handlar om att stiga fram ärligt med sina

åsikter. Att inte handskas vårdslöst med sanningen och där

fakta har en viktig plats. Det demokratiska samtalet tror jag

verkligen på. Jag tror oxå på ett samhälle där vi bryr oss om de

som inte av egen kraft kan vara en jämstark aktör.Det är djupt viktigt.

Att vi går till mötesplatsen

och att vi talar politik med varandra och i politiska forum. Att

vi i det samtalet är villiga att lyssna och prata sakpolitik. Inte

en massa invektiv och anklageler. Att vi bygger ett samtal i

syfte att skapa ett gemensamt samhälle.

 

Nu är det extra viktigt att prata med varandra. Det är

allvarliga kraftfält, som hotar våra under generationer fram-

mejslade värderingar och politiska grundvalar.

Där vi i vårt samhälle kämpat för människors lika värde och

rätt att själv få bestämma val av livspartner och livsstil.

HBTQ rörelsen vilken befrielse för alla som vill välja att leva i

samkönade relationer. Det är också en värdegrund som är

hotad i bl a detta amerikanska val och dessvärre inte bara där.

Jag gråter inombords, och hoppas att vi vaknar upp lite till

mans och utkräver värdigare samtal och inte håller tillgodo

med tomma anklagelser, opportunistiska påhopp och

maktfullkomlighet för att vinna mark och makt. Att vi hjälps åt

att genomlysa manipulationer.

 

Att ena dagen stå och skrika… sätt henne i fängelse och

elda upp sina anhängare genom detta och nästa dag vara

kapabel att säga Hillary Clinton är värd all respekt för att hon

deltagit i en väldigt tuff kampanj. Värd all respekt för att hon

tjänat Amerika under så många år. Nu gäller det att enas.

Vad är det för en

kameleont som är kapabel till detta. Och det är bara ett

exempel…

När jag tänker på attityden till kvinnor och bristen på

jämställdhets frågor i valdebatten, så är det svårt inom mig.

Tänker jag på de attityder gentemot kvinnor han varit

kapabel till, så blir det än svårare att förstå att en stor grupp

som röstade på honom var medelklass kvinnor som har det

relativt bra. Vad fångades de utav? Vad var budskapet som

gick hem hos dem….

Jag tänker på sexism, på översitteri istället för möte. Han

kom ända till att bli vald till president.

i min uppväxt och i sökandet efter sexualiteten och

hanterandet av dess enorma kraftfält, så nog var jag också

med om övertramp av olika sorter. Där pojkar och senare

män jag mötte på min livsväg hade kommit olika långt i att

förstå att det var ett möte det handlar om. Som tog för sig

och jag kämpade för att bli respekterad. Som hade lite av

den där macho attityden som Donald Trump visat prov på.

Som har mycket att lära kring möte…

Jag spelar Leonard Cohen och jag känner vi skall spela dina sånger länge… du som

satte så underbara ord på livet, på attraktionen och som

uttryckte så fint också i en av intervjuerna med dig, där

intervjuaren talade om dig, som den stora kvinnokarlen och

förföraren. Där du sa att du inte alls kände igen dig i den

bilden, utan i ditt perspektiv handlade om ett ömsesidigt

möte, en ömsidig vilja. Orden väcker längtan och livet känns lite extra nu

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras