Min svåger Toomas Tuulses familj kommer från Estland.
Min svåger Toomas Tuulses familj kommer från Estland.
Det är i sig en rikedom att ha fått förmånen att lära känna honom och hans ursprungsfamilj. Vilken familj. Pappa Armin konstprofessor och mamma Liidia psykolog. Det var en mycket färgstark och människovänlig familj. Lidiia lärde jag känna en hel del, och det var härligt. En stark kvinna och en varm kvinna.
I lördags fick jag chansen att komma med och lyssna in firandet av Estlands nationaldag lite i förtid. En stark dag trots att jag inte förstod en del av talen, då de var på estniska. Dock jag greps av stämningen. Den var så varm och inkluderande. Jag riktigt kände, här har vi något att lära.
Det talades bl a om Den sjungande revolutionen, som varade i över fyra år med olika protester och missnöjesyttringar. När sovjetiska stridsvagnar 1991 försökte stoppa frigörelseprocessen utropade Estlands högsta sovjet den självständiga staten Estland och bestred Sovjetunionens lagliga rätt till territoriet. Det samlades människor överallt och samlade kraft och inspiration genom att sjunga. Det var starkt och det var vackra framträdande även denna gång. Sången har en stor betydelse, så min glädje över svåger Toomas som arbetar med Estniska kören så kreativt och härligt.
Där jag satt och reflekterade så tänkte jag…. Det är inte så länge sedan just Toomas föräldrar och hans storebror i en öppen båt flydde från Estland till Sverige på flykt från förtryck och livshot.
Vem kostar på sig att lämna sina rötter, så mycket av sina ägodelar och relationer, sätter sig i en öppen båt och tar sig iväg till ett annat land? Det är inte på skämt.
Jag greps så av hur viktigt det är att vi håller våra hjärtan öppna Att vi värnar om mänsklighet och sträcker ut en hand. Men också och kanske är det den delen av planen som vi inte gett tillräcklig med fokus, … vad händer sen, hur skall vi vägleda människor in i en gemenskap med oss, in i de demokratiska värderingar, som vårt land och vi kollektivt mejslat fram genom årtionde och århundrade. En vision om ett likvärdigt samhälle där kvinnor har lika stort värde och lika stort ansvar som män.
Inte lämna människor åt sitt öde väl innan för gränserna i så stor utsträckning som verkar ske nu. Utan verkligen att vi var och en funderar över, hur skulle vi kunna integrera de, som kommer hit. Och att vi kunde få fler föreställning typ den som de hade på Kulturhuset, där en flykt över Medelhavet gestaltades. Hjälp oss att förstå, och hjälp oss att stå upp för hur vårt samhälle fungerar. De goda exemplen – lär ut de till oss alla på alla olika vis.
En stor utmaning för vårt samhälle verkar det vara dock så värt det, tänker jag efter att ha känt på den där härliga, varma känslan en lördag eftermiddag i Stockholm .