Att bli äldre – huuu…

Vi skall be att få tacka för alla år, som du varit blodgivare,sa de och så räckte de fram en mugg som tack. Vadå mugg? Jag kom ju för att lämna blod.

Tyvärr, jag hade fyllt 70 år, och där kvalade jag ut. Jag fick alltså  inte lämna mer. Trots bästa blodgruppen och bra värden.

Det var nog den första riktigt utmanande påminnelsen om mitt eget åldrande. Jag fick inte vara med längre och göra det, som varit så viktigt under så många år.

Det har kommit fler påminnelser… Jämna födelsedagar? Nja, jag vet inte. Det har mest varit roligt – så ser min minnesbild ut. Så det har inte pressat. Mitt gråa hår då? Nej, det får jag så mycket komplimanger för, så det är bara en tillgång.

Min kunskap då? Är jag inte lite gammalmodig? Nej, så känns det inte utan snarare, att jag snabbare kan sätta fokus på bristande strukturer och hack i kommunikationen i relationer än kanske någonsin. Var brister ens egens självkänsla och självförtroende likaså. Var börja betala av skulden till sig själv. Det känns så bra. Då känns ålder och erfarenhet som en ren tillgång.

Men vad är det som far igenom mitt huvud och mina tankar då?

Att bli gammal. Att vara utestängd från livet med alla dess utmaningar och mysterium, äventyr av alla möjliga slag. Att stänga ute mig själv och börja säga, nej, det är väl ingen idé. Jag är för gammal.

Jag gillar inte, att livet har en bortre gräns. Det är ogripbart för mig, trots alla adjö som jag varit med om, och som just påmint om: det pågår inte för evigt. Dock det kan ta slut på så många olika sätt. Ålder är givet ett. Men många får inte åldras, så som vi tänker oss. Olyckor, utmanande livsstilar, sjukdomar av olika och otroliga slag. Något så enkelt som ett fästingbett, som snabbt bar iväg och mannen ifråga gick inte att rädda. Cancer, en utmaning som inte bara utmanar vuxna utan också barn.

Alzheimer, där psyket försvinner före kroppen, och människan är inte densamma längre. Sen inte att förglömma alla de, som inte får ordning på sitt liv, och helt enkelt inte orkar, utan gör slut på det på ett eller annat sätt. Vilka utmaningar.

Nu, fokus på ålder – på att leva färdigt fullödigt

Vilket slags liv då?

Ja, hur skall jag förhålla mig till detta? Skall jag ta med det i beräkningen, inför mina lite vildare planer? Säg om det tar slut inom 25 år, skall jag i så fall satsa på landet igen, där jag älskar att vara. Liksom få vara i mitt element nära naturen, sola och simma. Många gånger om dagen? Ska jag? Skall jag byta bostad och befria mig från lån?  Skall jag satsa på farmor livet och vänner? Skall jag satsa framåt med full maskin? Tankar knackar på och funderingar föds…

Jag tog ett litet nytt steg på gymmet

En man kom fram till mig och frågade, om jag hade prövat Senior Circuit training pass. Han har varit med på spinningpasset under många veckor, så jag har sett honom. Vältränad som bare den. Men ändå, jag? Senior Circuit, är du oförskämd eller omtänksam eller? Hur som spred det sig en glädje över ansiktet på honom, när han berättade, att han faktiskt tog sig en bra bit hit på morgonen för att vara med här. Så himla kul instruktör och stämning.

Ok jag tog helt enkelt ett nytt steg … jag anmälde mig och gick på detta Senior Circuit training pass.

In i det sista var jag tveksam. Det kändes, som jag la på mig 20 år genom detta steg. Skulle jag verkligen? Jag, som är så jäkla fräsch och framåt. Bland seniorer? Jag kunde ångra mig och köra på löpbandet istället.

Men ändå, är det så farligt att uppleva det, som denne man tyckte var så kul och känna efter?

Mer styrka, det är ju egentligen lite av det, som jag vill lägga till mitt annars ganska genomtänkta och småtuffa upplägg. En vecka  innehåller 4 spinningpass, 1 corepass och 1 stretch och en timma i bassängen. Utan supernäring helt omöjligt, jag lovar. När jag håller det är jag riktigt nöjd, och faktum är, det har jag gjort nu två månader med endast något litet undantag.

Men lite mer styrketräning vore nog inte så dumt.

Alltså, jag går på Senior Circuit… Puhh, jag började svettas, redan innan jag kommit in. Väl där, vilken stämning, vilken öppen attityd, vilken instruktör och vilken utmaning. Det kändes och svetten rann. På mig bland gamlingar. Min föreställningsvärld fick sig en ordentlig puff, och det var riktigt roligt. Innan jag lämnat omklädningsrummet för denna dag, så har jag anmält mig till nästa vecka. Så läckert.

Det är väl lika bra att leva på som vanligt

Och min känsla landar i – åldras?  Det är väl lika bra att leva på som vanligt och göra det, som  jag längtar efter och mår bra av, så länge jag vill göra det.

Vänern, here I come… men inte bara det, det blir Halv Vättern och det ser ut som en långcykling också i år … mot Köln med ett superhärligt gäng. Entre till Herbalifes Extravaganza per cykel… det är kul.

Så jag går hem från gymmet och det 8e träningspasset denna vecka – det är ju sportlov – med Kjell Höglunds senaste utgåva i öronen och bara tycker det är så läckert.