Å, veckans sjunde träningspass är i hamn.
Precis som jag har önskat mig, planlagt för och genomfört. Gissa om jag känner mig riktigt nöjd. Ja, det gör jag.
Jag har gått förbi ICA affären vid Fridhemsplan hela veckan och sett deras frestande annonsering, om att denna veckan är det Skaldjursfest, och tänkt, nej, inte idag. Dag efter dag. Fredag, ja, då kan jag tänka mig… Sagt och gjort. Ikväll har jag fest. Skaldjur direkt från Göteborg.
En härlig och lång historia.
Skaldjur och jag och mina syrror har så härlig historia, som bubblar ikring inombords. Minnen som glädjer och förgyller dagen extra.
Jag var så där 6-7 år kanske… Vi hade en tant Lina, som hjälpte till hemma hos oss ibland. Detta, som en konsekvens av, att Elin som var tant Linas och farbror Johns adept, fått hyra pappas lilla lägenhet. Han hade skaffat den för att få rum med sig och sitt, som inte rymdes i vår 3 rumslägenhet. Mamma, pappa och tre döttrar och ett av rummen var ett finrum. Det andra var liksom matrum och vara i rum. Det var lite trångt. Inte för att jag led av det. Ute var ju hur stort som helst och man lekte ju på gården, nere på Skräcklan, på skolgårdar etc. För att inte tala om på landet.
Hur trådar i livets väv knyts samman.
Det var nog svårare för pappa, när han skulle sköta om sig och sina papper, betalningar etc. Så en liten, liten lägenhet var toppen. Men Elin, som hade fått hjärnhinneinflammation, behövde någonstans att bo, och fick hjälp av tant Lina. Så hon fick bo där. Hon kom att för evigt älska ingenjörn för det.
Ja, tant Lina och farbror John. De var ganska snälla men hualigen hon var barsk också, van som hon var att handskas med killarna på ungdomsvårdsskolan Forsane. Jag hade absolut respekt för henne och var inte helt bekväm med, att vi fick bo där några dagar, när mamma och pappa var på resa.
Något som dock tant Lina o farbror John bjöd på och som var ett riktigt äventyr det var kräftfiske. I Frändeforsån.
Det var ett äventyr. Natten till den 8 augusti… kl 24 pip. Då fick man börja ta upp håvar och burar. De små, svarta kräftkrypen, som kunde nypas, om man tog i dem från fel håll, de blev läckerheter. De förvandlades härligt röda i dillkoket och blev så goda.
Det fanns massor av kräftor. Så många så hinkarna räckte nästintill inte. När alla hade kokats i stora kärl, fördelats mellan oss, så att vi alla hade fått vår beskärda del, så kunde överskottet säljas till Fiskaffären Fockens i Vänersborg. En förstärkning av veckopengen… ja det kunde det bli.
Näsan för affärer vaknade och jag med den.
Spännande, ja så spännande, så jag kunde liksom inte riktigt sova, utan smög upp i natten och hällde ut alla på tant Linas och farbror Johns köksgolv, och började räkna. Affärer det var tydligen intressant redan då.
Det var lite svårt att hindra dem från att krypa ut i hall och vardagsrum, så det var nog himla tur, att tant Lina vaknade, kom ner och visade just barskheten jag var så rädd för. Det blev till att skynda oss att plocka upp dem i hinkarna igen. Oj, oj.
Ytterligare delar i pengamysteriet.
Men skaldjur och jag en speciell relation. När jag läste i Göteborg och syrran Lena Kristina också, så såg vi ofta till att vara vid Fiskekyrkan så där en kvart – tjugo minuter före stängning på lördagar, och köpa fisk och skaldjur. Det blev extrapris så där nära stängning. Vi köpte mycket att bara förlusta oss i, och för att ha i flera dagar. Mums.
Men absolut har andra syster yster Britt Marie och jag också firat skaldjursfrossa. Hos dem på en kräftskiva, rackars där gick en tand. Alltså tänder är inte gjorda för att knäcka klor med… Grrrr. Minnet sitter för alltid kvar tillsammans med en titanskruv med åtföljande krona.
Fest i många skepnader
Men syrran, resan med Hurtigruttens expeditionsfartyg M/S Nordstiernan till Svalbard och runt Spetsbergen… vilken förlustelse. Det var liksom en riktig båt. Passagerare ca 100. Jag njöt. Inspirerat hade jag också Gunnar att hänga med på äventyret.
Vi var saliga över så mycket, så det skall jag inte gå igenom här. Isbjörnarna. Två mammor med var sin unge och en stor hanne, ja inte att leka med, så det gjorde vi inte. I land hade vi guide med bössa över axel beredd på möte med ev isbjörnar. Hela resan var fylld av så mycket, så mycket.
Lystmäte
Och!!! Maten den var bländande… en otrolig mat, som serverades varenda dag, varenda måltid… den var mindblowing… Det fanns alltid skaldjur på lunchens buffé. Hummer varje dag. Och räkor och havskräftor och musslor…. hur mycket som helst. Och samtidigt så mycket nyttigt. Massor av grönsaker och fantastiska fiskar. Ja det var lyx.
Så, när jag går förbi ICA – dag 5 till och från min träning – och där står Skaldjursvecka också idag, så … idag är dagen. Jag har skaldjursfest. Syrrorna var är ni? Ja, en på Bali och undervisar och njuter och den andra i Vänersborg och det är inte alls säkert, att de har Skaldjursvecka där. Hon får väl hålla tillgodo med sin meny… Men inombords så lever alla våra läckra kontaktytor ikväll och de är liksom med mig i min lyxmåltid.