Dumdristig, övermodig eller smart?

Å beslut, de är så svåra många gånger. 

Vad står på spel? Hur våghalsigt är det?

Jag har utvärderat i princip varje dag efter nyår, ska jag, ska jag inte. Tusen tankar har farit genom huvudet och genom andras huvud. Goda råd, så bra hjälp att genomlysa ens beslut och ändå, där står jag ensam i beslutsfattandet likafullt. 

Vem är jag? Är jag våghalsig.  Vårdslös med mina beslut? Är jag smart och kreativt drivande? Vilka satsningar skall jag göra? Vilka inte? 

Men Eva hur svårt är det då? Gör det du längtar efter. Följ din lust. Är du galen eller? Det har ju gett dig väldigt intressanta erfarenheter varav vissa jag fått för mig, att jag verkligen skulle kunna varit utan. Eller? Nja de har ju egentligen gjort mig klokare. Men nu vissa har jag verkligen inte råd att göra om.

Man skall vara lite modig tänker jag. Inte låta motstånd och bekvämlighet ta över livet, bara för att det finns alla skäl i världen att låta det göra det. 

Jag tänker på alla modiga handlingar jag gjort. Tänk om jag inte gjort dem. Så fattigt livet skulle blivit, eller? 

Tänk, när Ulla och jag tog en extra sväng om Hawaii efter ett Herbalife event i Los Angeles. Å vad vi drömde om att simma med delfinerna i den där bukten, som jag inte kommer ihåg namnet på. Det var bara det, att de fanns inte där, när vi kom. Vi guidades vidare. Detta var spännande. VI såg inte några nära i nästa bukt heller, men där … det var lite svårare att ta oss upp ur vattnet där. Vi skulle surfa med vågorna och låta oss kastas i land. Sa guiden i vattnet. Hela jag skrek aldrig i livet. Jag såg stenar och koraller och gud vet vad i strandkanten och mig själv totalt sönderslagen. Aldrig att jag gör det. Jag men du måste, sa guiden och jag sa aldrig. Aldrig, jamen, vad tusan vi behövde ju komma upp. Och jag såg just en tyska som också simmat ikring där, som kastades upp på stranden och rev sönder sitt lår och blodet rann utefter benet. Nej gud bevaras. Jag drunknar hellre. 

Ok, sa guiden, det finns en möjlighet till, men då får ni simma. Ja, jag lovar, jag skall simma för allt jag var värd. Och in genom en liten kanal, där vattnet rann motströms och med kraft. Vi kom liksom dm för dm framåt. Och jäklar vad vi fick simma. Vi kom igenom till en liten lagun och upp på stranden. Vilken grej.

Skulle jag vilja vara utan upplevelsen? Aldrig. Den lever inom mig alltjämnt. 

Jamen gå på glödande kol då? Ja gud när rädslan satte igång… Det var en process i själen som vi fick chansen att processa en hel dag. Jo jag gick på kurs och utbildade mig till Andningspedagog. Vilken erfarenhet det blev, Vilken känsla att inte låta rädslan ta överhanden och ändå inte göra det överilat och smällen skulle komma bakefter. Jag var beredd, när det väl var min tur. 

Jag kom att göra detta många gånger på Tony Robbins Unleash the Power within. Ja jag kvalificerade mig till att få vara i hans Fireteam. Det var kul. 

Jamen hoppa fallskärm då? Skrajsigt? Jo men mest exalterande roligt. Utmanande. En riktig hit. 

Flyga i vindtunnel, klättra upp för stolpe och kasta sig utför. Forspaddlingen på Island med mina Herbalife kollegor, eller bara ut och träningscykla själv … Vad har jag inte gjort, för att inte låta rädslan stoppa mina önskningar och drömmar. 

Ja, jag tror att jag avstår från bilder från mina relationer och äktenskap här, men läraktigt. Ja, jag skulle aldrig vara den jag är utan dem. Se upp med och sök…. Den listan är byggd. För tiden är också en faktor att tänka på . Jag vet, att jag inte är odödlig och har inte längre en evighet av tid.

Varför i hela friden tänker jag på detta nu? Jo, skall jag eller skall jag inte åka skidor? Det var ju inte så länge sedan, jag fick en ortos runt knät och det gjorde knall ont. Men dag för dag har jag känt efter, var går gränsen. Klarar jag? Bör jag? Tar jag för stora risker och riskerar att verkligen bli handikappad i knät? 7 min workout varje morgon på mina villkor. Successivt lite till.  Många Herbalife shaker varenda dag. 

Vad kan jag göra, gör det. 

Inombords en obändig längtan till mitt liv. Till snön, till känslan att glida i den. 

Beslutet är fattat.  Packningen står i hallen och jag är beredd och jag är inkännande på mig själv.

Steg för steg Eva, lova det. 

Inga Kommentarer Ännu

Lämna Ett Svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.