Kunskap är makt. Det var verkligen 70 talets devis. Vi förenades under den och krävde bra utbildning för alla. Har den blivit osann nu? Absolut inte, tvärtom.
Kunskap i alla avseenden hjälper oss att kunna fatta vederhäftiga beslut. Hjälper oss att göra klokare val , som ibland är motståndfyllda, men ändock de meningsfullaste. Hjälper oss att känna jag har hyfsad kontroll i mitt liv.
Några av oss kommer nog ihåg tandtrollen Karius och Baktus. Vilken inverkan de kom att ha! Vi hade förstått att barns tandhälsa behövde förbättras. Tandläkare fick på 40 och 50 talet fullt upp att göra med att bara laga hål. Varför? Den kunskapen började utvecklas.
Insatserna kom på alla nivåer. Politiskt – folktandvården gav tandvård åt alla barn och ungdomar. Där förstod man att laga hål efter hål inte var det effektivaste utan det gällde att förebygga.
Karius och Baktus, ja, och tandborsttanten, som lärde oss att borsta i alla vrår, ta tandtråden mellan tänderna, inte småäta, inte äta godis mer än lördagsgodis.
Föräldra grupper drev på att få bort godis från kassorna och bort från barnhöjd. Högt upp på hyllorna fick det vara.
Belöningen för de insatserna blev bättre tandhälsa.
Att förstå hur socker och sött fräter på emaljen och hur snabbt, påverkade våra beteenden. Det blev verkligen en folkrörelse. (Vart tog den vägen? Nu för tiden får liksom vuxna krypa ner i barnhöjd, vid godismontrarna som är många meter oftast. Varför?)
Utan kunskap, utan forskningen och med den åtföljande handlingsplanen hade vi inte haft denna utveckling. Vi enskilda människor står oss slätt i den förståelsen som grupp betraktat.
Ja, och varför denna historiska återblick tro? Karies och dålig tandhälsa – med reservation för det mänskliga lidande som det i förlängningen kan skapa och den alltmer belastade budgeten för tandvård, så är det ändock förhållandevis små utmaningar gentemot de vi står inför idag.
Jag tänker på vår energikonsumtion och vår energiproduktion. Ebba Busch, som varande energi- och näringsminister satt i TV och med den självklaraste röst i världen talade om för oss alla, att absolut måste vi satsa på kärnkraft. Något annat vore helt fel. Så utan att tveka så går regeringen – som representanter för oss alla – i god för ett 40 årigt prisgaranti – med pengar från statens skattkista? Nej, med hjälp av våra pengar, som givetvis kommer dras in via skatter och avgifter.
Dessutom till något, som beräknas bli otroligt dyrt. Så dyrt så marknadens aktörer är inte beredda att ta de kostnaderna. Därför statliga lånegarantier på förmånliga villkor.
I priskalkylen verkar inte heller kostnaderna för slutförvaring för dessa satsningar finnas med – kostnader som kan dra iväg till astronomiska höjder, det också.
Vad är alternativen då? Forskarna säger – det finns många.
Det var synd, att inte Paris stora satsningar på energibesparingar genom förändrade resbeteenden lyftes fram under OS t ex. Det hade varit riktigt spännande.
Men det där med forskningen då? Ja, i forskarsamhället – som väl är de platser där mest kunskap ackumelerats – liksom med tandhälsan och konsekvenser av godis, socker etc – där är man i stort rätt tveksam till kärnkraft som energikällor. Det finns många andra möjligheter, som vare sig är lika utmanande, inte skapar samma ingrepp i plånböckerna och där just slutförvaringen inte är ett problem. Varför lyssnar inte politikerna mer på dem – den samlade största kunskapsmassan?
Arne Muller – vetenskapsjournalist – höll ett fantastiskt Sommar i P1 program – jag rekommenderar alla att lyssna på Sommar i P1 by the way – och hans systematiska informations samlande möjliggjorde många så meningsfulla slutsatser.
Att sätta prestige och beslutspotens före gedigen genomlysning av frågan är inte acceptabelt. Nej, låt forskningen verkligen få ha sin plats. En så viktig fråga borde inte tillfälliga majoriteter ha beslutsrätt i, utan vi bör sträva efter ett mer övergripande beslut, där alla partiers representanter har sin talan. De, som har avvikande åsikter, bidrar i synnerhet med viktiga infallsvinklar, som behöver finnas med i ekvationen.
Detta är beslut som vi människor skall leva med under nästintill livstider.
Påverkar detta vår hälsa? Har det en plats i SportHälsa? Ja, skriver jag – det är många aspekter av vår tillvaro som påverkar och som vi behöver greppa.
Så må detta inte få vara vare sig en prestige- eller en bråttom fråga.