Allhelgonadagen – så annorlunda inombords i mina minnen mot hur dagen gestaltar sig i vår tid. Tankar till mamma och pappa och allt vad de betytt, allt de förmedlat, alla stunder de fanns där, omsorgen och önskan att det skulle gå mig och mina systrar och många fler väl. Allhelgonahelgen – en helg att ägna de som levt, som haft en betydelse i ens liv tacksamhet. Gå till kyrkogården och lägga krans på grave och tända ljus. Så är det på många sätt än.
Allhelgonadagen – så annorlunda inombords i mina minnen mot hur dagen gestaltar sig i vår tid. Tankar till mamma och pappa och allt vad de betytt, allt de förmedlat, alla stunder de fanns där, omsorgen och önskan att det skulle gå mig och mina systrar och många fler väl. Allhelgonahelgen – en helg att ägna de som levt, som haft en betydelse i ens liv tacksamhet. Gå till kyrkogården och lägga krans på grave och tända ljus. Så är det på många sätt än. Att vandra i kväll på en kyrkogård är en fin upplevelse fylld av tända små ljuslyktor och tid att stanna upp och reflektera lite i bästa fall tacksamhet. För en del tänker man tillbaka på sin uppväxt med smärta och svåra minnen och det känns inte alls adekvat att känna tacksamhet.
En del har fostrats med hårda ord, och brist på omsorg. I känslan att vara utlämnad och skräckslagen inför dagen som var. Mina tankar har fått näring till de djupare reflektionerna av program som Skavlan och Uppdrag granskning. Två rätt olika, men båda med bilder från livet och viktiga bilder ur livet.
Sista Uppdrag Granskning om skolan, utvecklingen som politiskt har mejslat fram en utveckling, vars facit definitivt inte har gett en bättre skola mätt ur kunskapsperspektiv. Sverige har tappat så mycket mark gentemot omvärlden. Om jag sätter det i perspektiv till t ex Malala som var gäst hos Skavlan i förra programmet. Som riskerade sitt liv för rätt att få gå i skolan och ta till sig kunskap. Få chansen att ta del av de instrument utifrån vilka vi kan styra vår värld, och vår gemensamma värld. Och i Sverige så trasas ett skolsystem sönder och så många elever går igenom denna period i sitt liv och har liksom inte fått chansen att förstå vilken nyckel som kunskap är till nya perspektiv, till möjligheten att skapa bättre liv, gemensamt liv. Upppdrag granskning lyfte fram så många konsekvenser av den utveckling vi haft de senare åren inom skolans värld. En utveckling som definitivt är värd att seriöst samtala kring och inte kriga om . Efter Uppdrag Granskning så följer Debatt. Ett på sitt sätt så viktigt program , men samtidigt hysteriskt i den bemärkelse att det finns ingen styrsel. Inläggen hoppar ikring och svårigheten att analysera och sortera begreppen är gigantiska. På min kammare var den efterföljande debatten svår att lyssna till – äpplen jämfördes med inte bara päron utan potatis, eller inte alls utan som en fritt svävande frågeställning utan kontext etc. Sådant berör mig, berör den delen av mig, som vill, att vi skall skapa ett gemensamt samhälle, ett samhälle som är en större famn än den, den enskilde och dens allra närmaste kan skapa. En människa är så sårbar och en människas närmaste också. Det räcker med en skilsmässa eller arbetslöshet eller en allvarligare sjukdom etc, för att ens närmaste krets skall vara satt ur spel och inte orka. Det är då ett samhälle kan vara en sån styrka. Ett samhälle som bärs upp av visioner för alla dess medborgare. Ett samhälle där vi bryr oss om varandra. Tillsammans blir vi både starkare och mer kreativa.