Det är för många lätt att vilja välja bort. T ex att städa. Det tar tid. Det är frestande att skjuta det framför en. Sen är ett bättre tillfälle. Och sen får lätt syskon. Nya sen. Så byggs det högar av kläder, av tidningar, av smutstvätt, av disk etc. Jag gör det sen. Inte nu, inte idag. Jag gör det sen sjukan har slagit klorna i en.
Det är för många lätt att vilja välja bort. T ex att städa. Det tar tid. Det är frestande att skjuta det framför en. Sen är ett bättre tillfälle. Och sen får lätt syskon. Nya sen. Så byggs det högar av kläder, av tidningar, av smutstvätt, av disk etc. Jag gör det sen. Inte nu, inte idag. Jag gör det sen sjukan har slagit klorna i en.
Intressant är, att detta gäller inte bara vår yttre värld utan i synnerhet vår inre. Att låta händelser, åsikter och situationer passera utan att vi reagerar, utan att vi står upp för, vad vi tycker och värnar vår relation och vår gemenskap, det bygger högar av negativitet inom oss. Det är inte rätt tillfälle nu. Jag vill inte börja bråka och förstöra stämningen. Jag vill inte riskera att han eller hon blir sur på mig, arg på mig etc.
Många ser verkligen inte, att detta får konsekvenser. Och farliga konsekvenser. Den enskilda lilla incidenten ser oskyldig ut, men på samma sätt som att disken och de andra högarna bygger på sig, så händer det något med kärleken och önskan att vara tillsammans, när vi väljer att väja undan för olikheterna och åsiktsskiljaktigheterna. Min formulering är, att varje gång vi sviker oss själva inför någon annan, något annat, så laddar vi den personen, fenomenet med negativitet och vi förminskar vårt eget värde i våra egna ögon. Vi tär på vår självkänsla och vi tycker mindre om den andra/e.
Under en period i mitt liv seglade jag en del . Vid ett tillfälle när vi var på väg genom skärgården och trodde, att vi var på ett ställe där vi inte var, var vi väldigt nära att gå på grund, och det insåg vi, när vi väl hittade var vi var på sjökortet. Å vilken tur… för vi hade kunnat få en riktig smäll. I samma stund som vi föll av, så slog det mig… just det så är det ju med alla dessa relationer som jag mött, de har inte något sjökort som hjälper dem att identifiera grunden i relationen. Ett sjökort – det skall jag skapa. Ett sjökort för relationer.
Husfrid är just ett grund, som jag satt ut på Relationers sjökort. Kanske det mest förrädiska. Det ser så oskyldigt ut, men ack så förrädiskt. Att inte se poängen med att våga stå upp för, vad man verkligen känner i små såväl som större sammanhang, kommer att få konsekvenser. Det känns mindre och mindre bra i relationen. Det bortträngda skaver och gnager, och det är som om det är den andre/as fel. Den som agerar på sån´t sätt, att jag själv reagerar. Det är dens fel. Den borde vara annorlunda, agera annorlunda etc. Det är svårare att se, att jag har ansvar för att stiga fram och ge min syn på saken och inte överlämna rätten att definiera situationen till någon annan. Att förstå… vi skapar vår relation, våra relationer tillsammans.
Och tänk det gäller också i större sammanhang som t ex i vårt gemensamma samhälle. Det är så viktigt, att vi engagerar oss och deltar i också det politiska samtalet. Att vi diskuterar och debatterar och både delar våra egna perspektiv såväl som lyssnar in andras. Och sen skapar en gemensam väg utifrån dessa. Hur ser den värld ut som vi vill leva i?
Det är grundvalen för demokrati vare sig det gäller i micro perspektivet eller macro…. Det är vi tillsammans som behöver skapa. Det är bara för att jag bryr mig om vår relation, som jag vill ta upp detta med dig. Ett bra motto att införliva i vårt förhållningssätt.