Några dagar i min uppväxtmiljö. Både på landet och i stan. Var? Vänersborg föddes jag i och växte upp i fram till dess att jag började läsa på universitetet i Göteborg.
Några dagar i min uppväxtmiljö. Både på landet och i stan. Var? Vänersborg föddes jag i och växte upp i fram till dess att jag började läsa på universitetet i Göteborg.
Jag har rört mig runt i mina kvarter och sett vilken otroligt rik miljö. Jag förstår totalt min passion för vatten, för jag har levt nära vatten i alla mina miljöer. Landet, där växte jag nästan upp i vattnet. Att se nya generationer barn i vattnet med alla lekar, gå på händerna i det, kasta boll, simma fram och tillbaka till ön och de lite djärvare runt den. Ett vatten som inspirerade till längre och längre morgonutflykter.
Skolan där jag började i första klass. En fantastisk miljö det också. Stora lekytor, där vi på baksidan fick spela brännboll, fotboll och ha friidrottslektioner. Just i kanten av Skräckleparken och vattnet. Bad utanför staketet. Så otroligt vackert. Hela skolvägen kantad av vackra träd utefter gatorna bland annat hagtorn. Skolan – jo med sitt skolbibliotek bland annat. Så viktiga stunder det var att gå och låna böcker en gång i veckan. Med en påläst bibliotekarie som lyssnade in , vad är du intresserad av och rekommenderade därefter.
Det där läsäventyret hade börjat långt innan skolan med sagostunder på äkta biblioteket. En så fokuserad och spännande timma, där vi fick lyssna till högläsningen av någon/ra spännande barnböcker. Det var rika stunder och berikande för hela mitt förhållningssätt till böcker, till att nära min föreställningsvärld, till att förstå mer av ords betydelse. Att sätta ord på upplevelser och beskriva dem, beskriva stämningar och känslor, så att de blir överförbara. Så att vi kan förstå varandra. Biblioteksvärldarna har haft en stor betydelse för detta i inte bara min värld utan i så många barns. Uppväxten genomsyrades om en omsorg för att underlätta vårt växande, vår integration i världen bland så många andra.
Jag gick förbi gatan där jag bodde i stan – Lovisebergsgatan – också den med sjökontakt. Hela lekparken låg just nära vattnet. Med stora ytor att leka kull, att hoppa både hage och rep. Också såna där långrep, som var så tunga att vi nästan behövde vara två som snurrade dem i var sin ända.
Dock vi fick inte spela brännboll på gatan bland bilarna och inte sparka boll där heller. Och det höll vicevärden ordning på och många fler än han. Viktor Andersson – RIP – vilken insats du och Boström och ytterligare några med extra skinna på näsan gjorde för att lära oss, vad som var ok och vad som inte var det. Som hjälpte oss att inte äta Gullregn eller palla frukt i grannarnas trädgårdar. Vi behöver så många fler Viktor Anderssons…att vi blir en en varmare gemensam omsorgsfamn, där vi förmerar den vägledning som familj och närmaste kan ge. Vi skapar en varmare värld tillsammans.
Simskolan, jo viktigt att alla fick lära sig simma. Så en härlig ångbåt som tog oss ut till en badplats utanför stan, där simskolan fanns. Och vilket äventyr att stå där med sina små matpaket och handdukar och ombyten. Också i regn och rusk. Jag som bodde i vattnet och kunde simma tidigt. Fick simma med på pappas rygg och lära mig plaska i kring, inte behövde jag gå i simskola, men jag ville ju ta de där simmärkena. Kandidaten, Magistern, ända bort till Guldmagistern. Vad det var roligt.
Ja, där har jag gått runt i mina minnen, och än mer förstått. Vi när band till miljöer, till växlighet, till artrikedom, till människor och upplevelser med dem. Till fåglar, till djuren överhuvudtaget. Jag bara känner mig så rik, glad och lycklig – så mycket av kunskap, av berikning som min uppväxt har gett.