Jag läste en otroligt intressant artikel i veckan. En betraktelse över tidsfenomen kring vår tid och ett nytt fenomen. Att känslor – jag känner, jag tror, som ledfyrar för reaktioner och beslutsunderlag.
Jag läste en otroligt intressant artikel i veckan. En betraktelse över tidsfenomen kring vår tid och ett nytt fenomen. Att känslor – jag känner, jag tror, som ledfyrar för reaktioner och beslutsunderlag.
Det talade direkt till mig och mitt professionella fält. Så många konfliktiga situationer som jag fått lyssna till, där parterna släpper till fullt känslopådrag utifrån sina egna okontrollerade känslotolkningar. Bara för att några kommentarer senare kunna få helt nya känslor och helt nya tolkningar, om de bara får nya tolkningsmöjligheter. Att komma på , att ens känslor är bottnade i tolkningar, som kan vara mer eller mindre sanna, och att de absolut måste kontrolleras mot några kriterier. Vad är sant. Inte bara för dig själv, utan sett utifrån ett perspektiv som går att utvärdera.Är det jag tror verkligen sant eller är det min egen påhittade förklaring till hur saker och ting fungerar. Det är så stor belöning på att våga ställa sig frågan, är det jag tror sant? Finns det några andra förklaring till varför saker och ting ser ut som de gör? Pröva under några dagar att genomgående fråga dig…kan man förklara det som hänt, som känns etc med någon annan förklaring? Hur skulle en annan tolkning se ut.
Så mycken misstänksamhet, svartsjuka, förklaringar till incidenter – brott etc som helt tar sin utgångspunkt i förutfattade meningar. Vi tror det som stämmer med våra farhågor, tänker jag, med mindre vi lär oss att ha andra referenser utanför oss själva.
Ja, mina tankar drar iväg ända bort till häxtiden. Och med det massor av totalt okontrollerade åsikter, som betraktas som sanning och som hanteras därefter. Så många situationer och människor, som kläs på en tolkningsdräkt som passar den tolkande personens världsbil, och som leder till så många kräkningar och smärtsamma upplevelser.
Så det är värt att lägga mycket möda på att förvissa sig om …. har jag förstått dig rätt? Är det så här du menar? Går det att förstå det som hänt , som sagts på något annat sätt, än det värsta?