Vem är det som gråter så … Jag är på väg mot en i ”mitt serviceteam”. Helt otroligt, men rygg, fötter och visade sig lite småmuskler här och där, behövde mer omsorg från min sida. Den kämpade, starka Eva, som ofta hellre tar i än inte, hade varit för stark för att dessa små skulle hänga med i utvecklingen. Så nu är det kiropraktorn – en riktigt bra – Rikard Börjesson, som möts regelbundet och en naprapat Heidi hos Access Rehab. Så det är min nya träningsregim. Lätt blir det 10000 steg per dag genom dessa läge. Det är ju också bra. Allt går liksom i långsammare takt och i tänkmöjlig takt. Det är gott för själen..
Hur som helst… på väg är jag, när jag hör en så där hjärtskärande gråt… Varifrån? Jag lokaliserar ljudet någonstans framför mig, men ingen framför mig, ingen åt sidorna, eller på någon balkong strax intill. Mot mig kommer en något morgonstressad mamma med ett sovande barn i kärran, så det var inte det heller, eller… vad i hela friden jo , där under där satt det där ledsna, ledsna barnet. Under i en slags ”syskonkorg” eller… precis i höjd där avgaserna är som värst, stirrande upp i sisten som syskonet satt på… nej, vad är detta för konstruktioner… utan vantar i det kyliga vädret. Och det lilla barnet var verkligen ledset. Vad som förutvarit innan det hamnade i denna låda vid marken, där ingen himmel, eller vackra löv eller kontakt med mamma eller kontakt med andra kunde inspirera, det har jag ju ingen aning om. Men det jag har en aning om är , ingen kan bli glad av att bli instoppad i en låda under den andra sitsen… Hur i människans namn tänker barnvagnskonstruktörerna? Claustrofobi – here we come.
Jag fick lust att bums organisera en Facebook grupp – som skulle heta, framåtvända barnvagnars fanclub. Språkutvecklingen hos barn, ja, det kan jag också lite om … och det är verkligen tydligt att den blir mycket bättre i en kommunikation med den som drar vagnen. Där ögon, gester, mimik, känslouttryck är delar av språk och ordbild. Samspelet som mejslar fram orden och ordförrådet.
Var är alla påtryckningsgrupper för det mänskliga nuförtiden…
Idag i morgonsoffan så var det ett samtal kring mjukgörare i plasts konsekvenser för fertiliet, allergier och barns hälsa. I nappflaskor, i leksaker, i kläder, i lådor, byttor och bunkar… Tänk att hälsa får så liten och stabil genomslagskraft. Var är opinionsgrupperna för hälsa?
För detta är ju något som varit känt under längre tid och gick ett varv genom barnprylsvärlden. Men inte med någon större bestående effekt uppenbarligen. Den lilla gula söta plastankan som guppar i badet som den lilla ungen plaskar i…biter i, nej inte bra….
Vad vill vi med våra liv? Var är kraften som vill värna och vara rädd om?
Jag lät tankarna snurra lite vidare till en annan morgons morgonsoffa nämligen alkohol… normen för när vi tycker det är ok att bjuda barnen på alkohol har definitivt luckrats upp. Och det betyder att alkohol tränger ner i yngre åldrar. Spelar det någon roll? Ja, säger många forskare från många olika infallsvinklar. Hjärnforskningen är bara en. Våld och bråk mellan ungdomar, övergrepp, våldtäkter talar också ett tydligt språk.
Och när jag läser första delen av SvD så hittar jag i bara den 7 olika och inte oansenliga annonser för viner av alla de slag.. med som det verkar totalt verkningslösa undertexter om hur alkohol kan skada din hälsa.
De galna mödrarnas tid är den helt över? Eller de upprörda fädrerna, var är det kollektiva och kraftfulla engagemanget… tänkte jag och den där ledsna, förvivlade gråten etsade sig in i öronen på mig. Och tur är det, för så skall inte ett barn behöva transporteras. Det må vara en plats för extra kassar, stövlar om regnet skulle komma eller galonisar… Barn skall få vara i ögonhöjd och bli sedda!