Jag har funderat mycket på och  lärt mig mycket om konsten att sätta mål. Det är så intressant och viktigt att sätta fokus på. Vad önskar vi oss i livet Att verkligen bli noga med , vilka mål vi sätter oss och hur sätta dem så att de inte bara slår tillbaka som ett hån mot oss, när vi inte nådde dem.

Det kan verka så enkelt att sätta de där målen. Ja, vad har du får mål? Och när har du tänkt att de skall vara uppfyllda?Aktiviteter du kommer att göra för att nå dem? Personer som kan hjälpa dig att nå dem? På vad sätt? 

Jag blev påmind häromdagen hur frestande det är att hålla det som inte passar in i bilden inom sig. Att fasaden vi vill och vågar visa upp för andra just blir en fasad och inte en äkta människa. Med allt vad det innebär. Det sticker så mycket djupare än vad vi oftast tror. 

Jag brukar säga , att livet får inte en chans att arbeta med oss. Och inte vi själva heller liksom inte de som finns runtikring, som verkligen många gånger vill en väl och är beredda att stötta genom ord, genom aktiva handlingar bl a. 

Alla drömmar – var kommer de ifrån. Den ena efter den andra avlöser varandra inom mig. Våren och allt som börjar sjuda påminner mig. Det var det där med svartvinbärsbusken Eva…

För många år sen brukade jag lite skämtsamt säga, när någon frågade mig, varför jag som är psykolog, psykoterapeut och coach arbetar med Herbalife. För att ha råd att reparera tänderna, när jag behöver det, var mitt mer skämtsamma och allvarliga  svar. Sen att det är en fantastisk känsla för varje kund som återfår sin kropp, som känner glädjen över att vara på väg mot sitt bästa jag. Det är något som blivit tydligare och tydligare och mer och mer berikande.

Å vilken dag – den dagen som jag riktigt längtat efter. Dagen när jag kände, nu vill jag ta cykeln. Dagen då jag började komma ihåg alla cykelturer förra året som jag stack ut på för att samla på mig mina 250 mil före vår långcykling Travemunde – Köln.

Det är skillnad på att vilja och nu bör jag ta cykeln. Det är ju oftast så otroligt smart. Lätt att komma fram. Snabbt och värdefull vardagsträning. Cykeln är världens transportmedel tycker jag. Varje gång det händer istället för att ta bilen eller bussen är en liten segerhandling. 

Rädsla vilket litet gift det kan vara. Och vilken hjälp. Hur i hela friden skall man kunna sortera , när är det en hjälp och när är det en stjälp? En riktig liten livsknyckare.

Det är för många lätt att vilja välja bort. T ex att städa. Det tar tid. Det är frestande att skjuta det framför en.  Sen är ett bättre tillfälle. Och sen får lätt syskon. Nya sen. Så byggs det högar av kläder, av tidningar, av smutstvätt, av disk etc. Jag gör det sen. Inte nu, inte idag. Jag gör det sen sjukan har slagit klorna i en.

Just hemkommen efter Halv Vasan. En härlig dag på skidor tillsammans med en mängd entusiastiska andra som också gillar att alltifrån röra på sig till att verkligen prestera. Och alla runtikring som servade på alla de sätt. Vilken organisation och vilket äventyr!

Mora, Mora, Mora… heder åt hela Dalarna vill jag skriva.

Att vara uppkopplad/ uppdaterad – läsa tidningen/ ar, etc. Å det är så mycket information, som vi formligen översköljs med. Hur klara av att leva i detta flöde. Jag är en kvinna som absolut vill vara informerad, som vill kunna mycket, veta mycket. Helt enkelt vara mitt i livets kunskapsmassa. Uppvuxen i en tid när informationsmassan var mer greppbar – åtminstone i tanken. Idag är det inte möjligt att hålla den illusionen längre, och inte ens med Google och alla de söktjänster tillgängliga hela tiden, så är det möjligt att kunna och veta…

Å jag har verkligen inte skrivit något på denna blogg på länge känns det som. Det var som om inspirationen försvann. Som om orden tystnaden inombords ett tag, och jag hade liksom inte något viktigt att skriva.