Solen flödar ut över min altan. Jag nyper mig i armen och tänker, är detta sant? På ena sidan har jag odlingslådor, där jag satt potatis, hallon buskar, smultronplantor, amerikanska blåbår, allåker bär och en svart vinbärsbuske. Ett persikotråd har just gått i lite blomning. Honungsdoftande rosenbuske, kommer den att slå ut?
Solen flödar ut över min altan. Jag nyper mig i armen och tänker, är detta sant? På ena sidan har jag odlingslådor, där jag satt potatis, hallon buskar, smultronplantor, amerikanska blåbår, allåker bär och en svart vinbärsbuske. Ett persikotråd har just gått i lite blomning. Honungsdoftande rosenbuske, kommer den att slå ut?
På andra sidan där står spabadet och solstolarna, som jag kände direkt – det skulle jag vilja ha där. Tokiga idéer? Nej långt djupare än så. Personligen fick jag i en period i mitt liv, då det var tufft för mig, lämna min del i mina systrar och mitt barndoms sommarställe. Stället där jag tillbringat alla mina somrar, som jag velat ge i arv till mina söner. Där jag investerat så mycket energi och kreativitet. Det gjorde ont. Kontentan i alltihop formulerade jag i meningen – jag ska inte dö utan att ha en vinbärsbuske igen. Nu har jag det! Och jag har solstolarna. Jag simmar inte flera kilometer i Vänern, men väl kan jag sitta i spabadet. Det är så fantastiskt.
Det får mig att tänka på processen Att sätta mål. Så otroligt många olika föreslagna vägar, som finns. De flesta vill att det skall vara ordning och reda på siffrorna runt Jag pratar nästintill dagligen om just konsten att sätta mål. Så många tror. att mål måste vara mätbara och specificerade. Jag säger det är absolut en väg för en del. Kanske är det de, som vi talar om, som styrda av sin vänster hjärnhalva.
En typisk högerstyrd hjärna tänker annorlunda. Du får en känsla, som drivs av en önskan, som väcker känslor och önskningar och som leder handlingar mot den där drömmen.
Jag fick ett kort från en fd klient. En klient som inte varit nöjd med sitt liv, som det var. Hon ville inte bo, där hon bodde och hon ville nog inte leva med den man hon levde med heller. Hon kände sig infångad i en box. Dock vem var hon som tänkte så. Den önskan vågade hon inte tro på. Vi pratade mycket om varför ta sina drömmar på allvar och låta dem få bli ledstjärnor för hennes handlingar och fokus.
På hennes kort stod det, Tack Eva, för att du fick mig att förstå att drömmar inte är på skämt. utan att de skall man ta på allvar. Hon hade haft modet att bryta upp och förverkliga sin dröm – en gård i Skåne, Ja drömmar är livsviktiga och de ropar på att förverkligas. Så var rädd om din längtan, dina drömmar och mål.