Å vad jag är glad, att jag har anmält mig till Stockholm Velathon tävlingen på söndag den 13 september.
Hade jag inte gjort det, så hade jag inte känt inom mig… jag behöver verkligen träna mer på cykeln. Jag behöver dessutom träna en längre sträcka än de där tre fyra milen, som är relativt lätta att få till. Loppet är ju 16.5 mil = 165 km …hur klarar jag det efter sommarens diverse olika utsvävningar och annat. Jag behövde helt enkelt testa mig.
Å vad jag är glad, att jag har anmält mig till Stockholm Velathon tävlingen på söndag den 13 september.
Hade jag inte gjort det, så hade jag inte känt inom mig… jag behöver verkligen träna mer på cykeln. Jag behöver dessutom träna en längre sträcka än de där tre fyra milen, som är relativt lätta att få till. Loppet är ju 16.5 mil = 165 km …hur klarar jag det efter sommarens diverse olika utsvävningar och annat. Jag behövde helt enkelt testa mig.
Tur och retur Kungsholmen – Nynäshamn den dagen, då vädret var med oss. Ibland är det ett extra privilegium att kunna styra en del över egen tid. Egen företagare. Jag hade inte velat, att planen för cykling t ex låg när det formligen vråkte ner vatten dagen därpå t ex.
Vi hade vädret på vår sida. Behaglig cykeltemperatur och lagom sol. Det blev så gott i kroppen och i själen. Jag känner hur jag formligen laddar alla livsbatterierna, när jag är fysiskt aktiv.
Det blev på samma sätt med min anmälan till Stockholm Waterfall Triathlon Supersprint. ( Det låter häftigt på något sätt) Kortaste distanserna men ändå… Plums i vattnet vid Stadshuset och det var roligt. Vi var många som guppade bland vågorna. Sen cykeln ja, det var jag inte orolig för men däremot. Jag hade ju inte sprungit på flera år. Efter en hälseneinflammation så kom jag av mig och cyklingen tog liksom överhanden. Men jag kunde ju inte ge mig in i denna lilla tävling utan att ha värmt upp mina löpsteg igen.. och det var just så det fungerade. Beslutet fick mig att ge mig ut och träna lite försiktigt. Underbart att återerövra joggningen. Jag känner mig som en rikare människa.
Tankarna på betydelsen av att fatta beslut, olika sorter har hängt kvar inom mig. Det är det som styr upp tillvaron på så många sätt. Och dessutom fatta beslut som lyfter oss från de vanor som många gånger inte är de bästa för oss, men som liksom har etablerat sig som just vanor. Att fatta beslut om, nej så vill jag inte leva utan min bästa dag, min bästa vecka etc behöver rymma detta. Då får hjärnan det stöd och den hjälp den behöver för att göra sig påmind, när det är frestande att låta lagen om kroppars tröghet ta överhanden och det får bli som det blir istället.
Så nu är Halv vasan utsatt i kalendern igen. En träningsresa till Kaprun under lågsäsong så att jag har koll på .. jo , jag klarar de där 45 km också. Halv Vättern är given och det skulle vara intressant att utmana mig på Vätternrundan också… Jag överväger… Det skulle få än mer cykelkonsekvenser..
Har du gjort någon design för hur ditt bästa liv ser ut? Vad behöver det innehålla? Vad välja bort som inte stödjer dig? Sådant som faktiskt tär på dig , på ditt hälsokapital och din energi och vad behöver du lägga till?
Den 21 september kl 19.00 skall jag prata om detta, så pasar det… välkommen att ta del av det jag kommit fram till under mitt liv – professionellt såväl som privat – från egen erfarenhet liksom från många tusentals möten med andra människor. Det är verkligen spännande. Kropp och själv… vi hänger liksom så ihop i ett.
https://media.sporthalsa.se/uploads/sites/11/2018/11/Cykelmamma.jpg” />