Träning som hjälp vid både nedstämdhet och depression … är det bättre än mediciner?

Träning lika effektiv som medicin mot depression

Träning lika effektiv som medicin mot depression

Det var länge sedan. Just därför tror jag att det kan ge ett perspektiv på kunskapens betydelse.

Jag hade börjat min väg mot psykologexamen. Sommarjobbet blev att arbeta som biträde på Barnpsykiatriska avdelningen Vänersborgs lasarett. Det var en relativt ny enhet och den låg så vackert mot vattnet med rätt stora gräsmatteytor. Som biträde kunde jag steg för steg bygga relationer till de ungdomar, som var inlagda på kliniken. De hade olika diagnoser. Jag nådde flera av dem. Känslan att de låg där på sina rum i vackraste sommaren och med denna vackra miljö gjorde ont i mig. Jag kände…detta är fel på något sätt. För många av flickorna i synnerhet så var missnöjet med hur de såg ut något av symptomen.

Jag tänkte…jag kan starta upp lite träning på gräsmattan utomhus och få igång lite träning av musklerna och ny energi. Jag kunde göra det på min lunch.  Och tänk jag fick med en del. Det kändes så kul. Tills  något stack i ögonen på annan personal. Riktigt hur det där hängde ihop, vet jag inte. Det jag vet, är att jag blev tillsagd att detta fick jag inte göra på arbetstid. Det ingick inte i mina arbetsuppgifter. Så det blev lite streck i den ambitionen. Dock jag kände ju gensvaret och bestämde mig för att ok, jag kan stanna kvar lite efter arbetstid och satsa lite på så sätt. Jag ville ju bidra till att patienterna mådde bättre. Så fick vi snurr på träningsgruppen igen och det kändes bra. Tills budet kom… nej, de som var på kliniken skulle inte få delta i detta. Det var inte bra för dem. Så hela projektet fick avblåsas och ungdomarna ligga på sina sängar igen.

Erfarenheten fick mig att fundera mycket på, vad jag trodde på, vad det var för kunskap som sa, detta är inte bra för dem. Hitte-på kunskap, avundsjuka eller kunskap? Vad är skillnaden? Och det får otroliga konsekvenser, om vi behandlar tro som sanning. 

Det var en verkligt viktig artikel i SvD fredag den 20 maj. Rubriken är – Lögner ett farligt vapen mot rasism. Den sätter ljus på just den frågan. Är det ok att ”trolla” med sina egna erfarenheter, sin egen tro och sina egna idéer och behandla dem som vore de sanning? Vad behöver vi sätta upp för kontrollstationer på vårt eget tänkande, vår egen tro, för att inte falla offer för att blanda ihop tro, tyckande och kunskap? Det känns i min värld många gånger som ”Vilda Västern” i debatter i media och bland vanliga människor. Vi verkar inte ha förvaltat respekten för just kunskap o vetande. Utbildning, bildning och kultur så viktiga fundament i ett samhällsbygge. Må vi få många fler artiklar som den Dick Harrison skrev, så att vi kan få hjälp att skilja på tro, tyckande och vetande. 

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.