En mid-och sommar hälsning

Sommar, sommar, sommar… ja, vad det är många som verkligen lyser upp och knäpper upp, när värmen och solen kommer. Det är nog med oss som med blommorna. Vi fylls av kraft och energi. Vill mera liksom.

Ja, du världen vad det drar med att skaffa ny cykel. Hela kitet skall förnyas inkl cykelskorna. Pump med mätare, nya väskor och nya erfarenheter. Kroppen skickar signaler som det gäller att lyssna på. Höj sadeln lite till, och sen efter någon dag lite till. Sen bocka ner den lite till, annars känns det som underlivet är bedövat och någon ljusnande framtid med relation och sex är totalt omöjligt att bokstavera till. Tack och lov för Herbalifes Aloe Vera gel, det säger jag också.

Detta är ju kul, nästan som en fortsättning på igår, på livsinspiration. Morgonen blev helt enkelt bara så bra. Det betyder inte äppelhurtig, även om några kanske skulle se det så, bara av att jag går upp 5.15. Men det blev ett långsamt, härligt uppstigande där jag verkligen kände, idag vill jag simma och inte mindre än mina 2000 m. Så iväg kom jag efter att tvätten var hängd på min lilla vädringsbalkong där solen kommer tidigt på morgonen. 

Livsinspiration, hur kan det komma sig att det liksom bara går så där lätt ibland. Liksom den ena saken efter den andra löper på så jättebra. Hänger liksom inte upp sig, och även om det hänger upp sig, så när livsinspirationen är där, så går det liksom lätt att möta dessa situationerna. 

Och så rätt som det är, känns det bara så motigt och tungt. Är det kemiska cykler eller vad handlar det om? 

Vad det är härligt med en helt vanlig vardag. En dags som liksom lunkar på. Men inte hur som helst utan så som jag har planerat den. Och jag har planerat. Investerat mycket tankar och omsorg i, hur vill jag att en bra vardag skall se ut. vad vill jag att den skall innehålla. 

Nu har jag tagit en ny runda på nya cykeln. Det känns så roligt att fara om kring på en tingest som är så otroligt lätt. Upp och nerför trappor och pendeltåg. Ja det är ju ingenting med en sån här cykel. Lite mer än en tredjedel av min vardagscykels vikt. Den som jag behöver en pall plus ytterligare ett par starka armar för att lyfta upp på biltaket. Denna nåstan med en arm. Och det är inte bara för att jag har blivit starkare under året. 

Det där att våga, utmana sina rädslor i vilken form de nästan än vara månne. Det är livsbefrämjande i lagom doser. Det kan handla om att våga ta kontakt. Jag pratade just idag med en klient som verkligen irriterade sig på sig själv, för att han inte hade vågat inleda en liten konversation med en kvinna, som han kände det vill jag. Men någon form av förlamning inträffade och tillfället gick honom ur händerna. Så kvar stod han med sin irritation. Jag tänkte, använd den. Bara inte banna dig. Utvärdera, fundera över, hur skulle jag ha kunnat gjort.

Hunger, hungri, mat nu. Det känns ett sug i magen, i munnen, hjärnan går på tomgång. Å vad det är lätt att leta efter snabba lösningar, godis, kakor, bullar etc. Det där som får blodsockret att stiga snabbt. 

Jag tycker det är så läckert. Solen lyser och det är så värmande. Träden – de som fortfarande finns kvar utanför mina fönster, ändrar färgskiftning med timmar, ser det ut som. 

Vilken sprängkraft! Och undras om det är det som kallas vårkänslor. För om det spränger fram i naturen, lockar ut djuren, alltifrån myror till ormar, till grodor, till kalvning hos olika däggdjur, ja så inte undra på att vi kan bli som lite tokiga också. 

Å det är spännande. Jag har köpt en ny cykel. Ett beslut som har prövat mig flera nätter… gör jag rätt, gör jag fel, jag är ju en gammal kvinna, som nu satsar på landsvägscykel – snabb. Vad har tagit åt mig? Är det åldersnoja, eller är det helt enkelt alldeles rätt? Lev livet levande är min devis, och är inte detta just det? Att vilja och våga följa lusten som infinner sig, känslan att det där vore verkligen roligt. Ja, skulle någon annan pratat med mig, så skulle jag nog sagt ungefär så. Men när det kom till mig själv, så är det en stor satsning och en lite nervös.